Direktlänk till inlägg 21 december 2007
Trött och slut sätter jag mig framför datorn. Men skönt att veta att imorgon är det lördag och inget jobb. Bara svärföräldrarnas guldbröllopsdag.
Det är väl nu en gång inte så bara. Tänk! Att ha hållit ihop i femtio år!
Jag undrar hur många av de äktenskap som ingås idag kommer att vara i femtio år! Inte nog med att hälften av alla äktenskap går i kras. Det är ju också så att man är äldre innan man gifter sig så det blir mindre sannolikt att båda kontrahenterna är i livet om femtio år.
Det är bara två dagar till julaftonen.
På julaftonsmorgon går färden till dottern och hennes sambo för att firas i deras nya hus.
Plockar upp andra dottern på vägen och så är nästan halva barnaskaran samlade.
Övriga firar med respektive och svärföräldrar.
Det blir nog aldrig mera någon jul där alla är samlade.
På juldagen till barndomshemmet för att möta syster från Florida med son, sonhustru och sondotter.
På lördagen till lillasysters grav.
Det är ett tungt år som ligger bakom. Ett år då lillasyster dog ifrån man och fyra barn.
Väntat - oväntat!
Visst visste vi att hon hade bröstcancer. Men hon behandlades ju.
Den behandling som skulle givit henne livet tog oväntat hennes liv.
Avslutar med den dikt jag skrev och läste vid hennes kista
Jag är Eva Maria och jag dansar i solen..
sjöng du - medan dina ljusa lockar
svängde i takt med dina steg
log – och nöp försiktigt i nya vita kjolen
En bild ur minnenas album
som blivit så förunderligt levande
Dessa tunga dagar av saknad
När sorgen gjort glädjen stum
Jag är så rik – skrev du på ett kort
som har så många att älska
så många att tänka på och bry mig om…
Ja – brytt dig om – det har du alltid gjort
Du hade modet att beträda kärlekens smala bro
glömma dig själv för andra
möta med öppna händer någon annans behov
du har givit oss alla av dig själv – av din kärlek och tro.
Din framtidstro var så ljus – så självklar
trots de törnen livet strödde i dina sista steg
så var det alltid din glädje du räckte oss
Och det du gav – gör sorgen uthärdbar.
Vi fick just ingen tid att säga det vi tänkte
- ett varmt och innerligt tack för kärlek, ljus och sann
för att du brydde dig om – för att du var du
för allt du alltid till oss alla skänkte.
Du är Eva Maria och du dansar nu i oändliga solars ljus
din klänning är ny och skinande vit
och du sjunger – som du aldrig sjungit förut
Med änglarna - hemma i din Faders hus.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 | 23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 | |||
31 | |||||||||
|