En dikt av Ylva Rggehorn som jag älskar

Var inte rädd

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,

Ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset .

Var inte rädd i Sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig i kväll –

En  kväll när du förstår hans hemlöshet

Och hur han längtar efter dina steg :

Från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

Du ser den inte nu, men färdas dit.

En dag skall du bekänna högt hans namn,

Hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.

En dag och stjärnor växer ur hans famn.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

du ser den inte nu, men färdas dit.

Ylva Eggehorn

Jag möter så oerhört många ensamma människor i mitt arbete.

Tankarna rör sig därför ofta runt ensamheten

Jag märker att oändligt många människor känner sig ensamma. En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags ensamhet mitt ibland vänner arbetskamrater och familj.. Att känna sig ensam är  förstås i första hand ett existentiellt problem. Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft. 

Det måste komma inifrån människan själv.Det är bara jag som kan förändra min egen ensamhet.

Aldrig någon annan.

Och det är svårt.

Givetvis tänker jag inte nu på alla våra gamla som sitter i sina lägenheter utan att våga sig ut.

Utan på oss mitt i livet som faktiskt borde kunna ändra på vår ensamhet.

Men det tycks inte fungera så.

Jag har inget svar och tror ingen annan heller har det.

Eller - visst - jag har svar men upplever att de lätt känns som besserwisserattityd av den som drabbats av ensamheten.

Så blir man tyst eller svarar med schabloner istället.

Inte alls bra.

Känner mig inte nöjd med mig själv då.

Men vad gör man?

Hittade en härlig bild i sökandet efter allt annat.

Den bilden innehåller delvis svaret

Och några tankespråk om ensamhet

Allra mest ensam kan du vara när du aldrig är ensam
Aksel Sandemose

Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar.
Stig Johansson

Den väg du går allena, för bort ifrån dig själv.
Pär Lagerqvist