Alla inlägg den 10 februari 2008

Av Kaela - 10 februari 2008 22:06


Klockan är inte så sen- men en hel intensiv vecka ligger framför och det är dags att stänga ner datorn, borsta tänderna och hoppa i pyjamasan och försöka landa i sängen, och be sin kvällsbön!


Önskar alla kära bloggvänner en riktigt god natt!

 

Av Kaela - 10 februari 2008 22:00

Ja Leva- det finns en kraft starkare än vi-och änglavakt är väl det minsta man kan säga att denna familj hade!


Av Kaela - 10 februari 2008 20:44


Titta på bilen på bilden här ovanför.

En pappa och en mamma och två pojkar på 7 och 8 år klarade sig levande ur den i går kväll.

 Visst sker det under!
Det kan jag inte tänka mig annat än att denna familjen instämmer i efter detta.

Sedan kan man förstås undra varför det sker under bara ibland.

Alla går det ju inte lika bra för.

Jag har inget svar.

Men för mig känns det tryggt att veta att det finns en Gud som har svar på det!


Vill du läsa mera om denna olycka - som ändå trots allt gick så bra?

Här är länken:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1804704.ab

Av Kaela - 10 februari 2008 20:42

Tack Soile för besök och avtryck i form av en kommentar.

DEt är så roligt att få kommentarer på det man skriver.

Ja Dan Anderssons dikt Till min far är otroligt stark. Vittnar om en enorm kärlek.


Tack för att du också gilla "Kupa dina händer"

En kram till dig!

Av Kaela - 10 februari 2008 20:00



Detta är en av Dan Anderssons efterlämnade dikter ......


Till min far

Så skön är väl ej glansen av stjärnor över byn,
ej månens över grönskande dalar,
som ljuset i dina ögon under gråa gamla bryn --
två kronljus från paradisets salar.

Jag hälsar dig med sång och dina glesa hår:
du segrat över hundra onda öden.
Mig tycks att din kamp för de små i många år
var som ett helgons mot djävulen och döden.

Som i salighet klarnad var din panna mången gång
när du gett oss alla bröd och såg oss nöjda.
När böjd av värk du stupat kull, ditt hjärta blev en sång
som lyfta dig mot himlen med händer höjda.

Att jag är av ditt blod, åh, jag grips av ångest fatt!
Hur skall jag blott mitt arv ej förspilla!
Jag sjunger till fiol i din stjärnglesa natt
för mitt hjärta, som aldrig kan bli stilla.

En dag, en sällsam dag, o far, man bort dig bär
genom furuskogens allvarsamma salar.
Låt mig stå upp och fjärran gå. När du ej mera är,
vad rör mig alla grönskande dalar?

Av Kaela - 10 februari 2008 19:29

Kärleken är människans största glädje
och hennes livs största sorg.
Den är livet.
Franskt ordspråk

Av Kaela - 10 februari 2008 12:15


Ännu vid framskridna levnadsår,
levnadsår, levnadsår,
min barndomstid för mitt minne står
i all sin oskuld så trogen.

Vad det var roligt i unga dar
när jag var hemma hos mor och far,
när jag var hemma hos mor och far
i låga hyddan i skogen.


Jag sprang i skogen bland stock och sten,
bland stock och sten, bland stock och sten,
med nakna fötter och bara ben
och utan jacka och luva.

Och blev jag hungrig som ofta plär
så tog jag mig en handfull bär,
så tog jag mig en handfull bär
från skogens närmaste tuva.


Vad jag i vändningen då var rapp,
då var rapp, då var rapp,
med lilla vesslan jag sprang i kapp
tills hon sig murade inne.

Och lilla ekorren vig och lätt
fick understundom ta sin reträtt,
fick understundom ta sin reträtt
till trädets översta pinne.


Men blev jag trött på att ensam gå
att ensam gå, att ensam gå,
då skar jag käppar att rida på,
och det blev hästar så friska.

Men säkra tyglar av bast och bark
jag körde friskt genom skog och mark,
jag körde friskt genom skog och mark
med liten ungbjörk till piska.


Och halva dagar jag låg på knä,
jag låg på knä, jag låg på knä
och byggde båtar av bark och trä
vid dammens grönskande stränder.

Och stora laddningar utav sand
jag sände över till fjärran land,
jag sände över till fjärran land
för tusen kronor i sänder.


Jag byggde lagård, jag byggde stall,
jag byggde stall, jag byggde stall
av ris och kvistar från gran och tall
och stolt sig byggnaden visar.

Av gamla grankottar från i fjor
fick stallet hästar och lagårn kor,
fick stallet hästar och lagårn kor
och kätten kalvar och grisar.


Vad man är händig, då man är barn,
då man är barn, då man är barn.
Jag byggde såg och jag byggde kvarn
vid lilla bäcken den klara.

Miljoner plankor det skar min såg
och tusen tunnor av korn och råg,
och tusen tunnor av korn och råg
min lilla kvarn kunde mala.


Visst var den enkel min barndomstid,
min barndomstid, min barndomstid
men varje minne som knyts därvid
jag ska bli trogen för livet.

Jag ska ej glömma de sälla dar,
när jag var hemma hos mor och far,
när jag var hemma hos mor och far
i låga hyddan i skogen.

Av Kaela - 10 februari 2008 12:08


Vi får nog träna alla om vi ska kunna inta vårt morgonkaffe på det sättet, Barnhemsbarn!

Kram till dig också

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se