Alla inlägg den 24 februari 2008

Av Kaela - 24 februari 2008 23:25

En sång av Mikael Wihe och Björn Afzelius så här i de sista darrande minuterna av den 24 februari.

Ny vecka om en liten stund.

Sov gott!


Vi har gått med öppna ögon 
i förväntningarnas tid;
Vi har blundat i besvikelse 
när allting var förbi; 
Men vi lever ännu.
Vi har klättrat uppför berget 
till triumfens högsta topp;
Vi har handlöst störtat utför 
när vi äntli'n kommit opp; 
Men vi lever ännu.

Vi har vandrat i gemenskapen 
med dom vi håller av;
Vi har lidit oss igenom 
alla ensamhetens kval; 
Men vi lever ännu.
Man har hälsta oss med värme 
och med kärleksfulla ord;
Man har visat oss en avsky 
som har isat vårat blod; 
Men vi lever ännu.

Så det tycks som själva livet 
är en motsättning i sej;
Varje kärlek bär ett minne av ett hat;
Varje ögonblick av lycka 
bär en skugga av en sorg;
Varje trygghet vilar på en vilsenhet;
Men vi lever ännu. Ja, vi lever ännu.

Vi har sagt att det finns ingenting 
som inte klarar av;
Vi har trott ibland att allting 
en dag ändå går i kras; 
Men vi lever ännu.
Så vi fortsätter att vandra, 
ja, vi fortsätter att gå;
Vi vet inte hur man stannar, 
vi har gått för många år; 
Och vi lever ännu.

Så vi klamrar fast vid tanken 
på att sträva mot ett mål,
sen får tiden visa om man tar sej dit.
Man vill ju känna att man 
ändå gör nåt av sitt enda liv;
Ska man falla vill man göra det i strid;
Men vi lever ännu; Ja, vi lever ju.

Av Kaela - 24 februari 2008 19:48

Tack Ulla för att du för dikten om Chris vidare...tänk om vi alla hade den i våra bloggar....för att hedra lilla Chris och alla barn som har det så idag.

och kanske förhindra att någon av dem dödas.

Av Kaela - 24 februari 2008 17:08



Mitt namn är Chris, jag är 3 år

Mina ögon är svullna, jag kan inte se.

Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.

Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,

jag önskar att jag inte vore så ful.

Då kanske min mor

fortfarande ville ha mig.

Jag kan inte göra något rätt,

jag kan inte alls prata.

Annars är jag inlåst, hela dagen.

När jag vaknar är jag ensam,

huset är mörkt.

Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem

försöker jag vara snäll.

Då får jag kanske bara en

smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.

Min far är tillbaka från

Charlies Bar.

Jag hör honom svära

Jag hör mitt namn.

Jag trycker mig mot väggen.

Jag försöker gömma mig från

hans onda ögon.

Jag är så rädd.

Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande,

han kallar mig fula namn.

Han säger att det är mitt fel

att han plågas på jobbet.

Han slår mig

och skriker på mig.

Jag kan smita till slut,

och springer mot dörren.
Han har redan låst den,

och jag börjar stor gråta.

Han tar tag i mig och slänger

mig mot den hårda väggen.

Jag faller till golvet

med mina ben som nästan är brutna,

och min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'Förlåt'

men det är försent.

Hans ansikte förvrids till

okänslighet.

Värken. Smärtan.

Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.

Snälla låt det ta slut.

När han äntligen slutar

och går mot dörren

ligger jag där känslolös.

Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.

Jag är 3 år.

I natt mördade min far mig.

Du kan hjälpa...

Läser du det här och inte skickar det vidare

ber jag för din själ.

För annars måste du vara en

hjärtlös människa som inte

blir berörd av denna dikt.

Och om du blir berörd,

så gör något..

Därför ber jag dig, skicka den vidare, eller lägg ut den på din Blogg.

OM DU ÄR EMOT BARNMISSHANDEL
Tack för att du läste detta.

Av Kaela - 24 februari 2008 17:05

Så...

Han är en robot.

En som kan allt, utom att leva

Han vandrar genom livets sal, med fokus

på dammet i hörnet


Han tror att krig är fred och att döda

är människovärde


Han förväxlar tomhet med substans

och mening med tidens ofrihet 


Han talar om böcker han inte läst och liv

han bara kan ana


Han talar om livet som om det vore en

tavla eller på sin höjd ett CV

Han litar på rapport och aktuellt

Han glömmer sin barndom

Nej jag menar gömmer...


- Vad är en tanke, säger han svagt.

Han vet att tala med sig själv - men glömmer

oftast frågetecknen


Han svär åt livet, men förbannar döden

Bär skor vars spår inte vittnar om riktning


Han vill ha sex med terapeuten,

men inser inte sin sjukdom 

Migrän i sina andetag och

ångest i sin penna - inte ens hjärtat är kluvet 


Han planterar åska, men aldrig i sig själv

Han tycker att åren gnager i benen

men föredrar fortfarande videovåld


Så...därför låter han åren gå,

men glömmer att leva  

Av Kaela - 24 februari 2008 16:59

Tack för din nya adress barnhemsbarn!
Du har så härliga bilder - och maskrosen har ett så starkt symbolvärde.
Log lite när jag såg att du givit din nya blogg det namnet!


Ja Jennifer visst är det en härlig dikt.

Edith Södergran skrev underbara dikter.

Här är en länk till många flera av henne.

http://runeberg.org/sodrgran/

Av Kaela - 24 februari 2008 14:29

En underbar historia om hur stor en mammas kärlek är


Hur mycket älskar du mig? Frågade den lille pojken sin mamma medan hon stoppade om honom i sängen. Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll men han lät henne aldrig vinna.

Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek. Men den här kvällen var hon utmattad. Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonen, då hon tröstade honom efter en mardröm. Utmattad efter att ha lagat frukost, lunch och middag och efter att ha städat undan alla hans leksaker som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter. Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid så att hon ens hann duscha.

Hon tittade in i sin sons ögon, samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa. Hon strök bort håret från hans panna så att hon kunde andas in skönheten hos denna magiska skapelse. Och medan hon tittade på honom på ett sätt, som bara mödrar kan log hon och sa:

Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn.

Om du blev påkörd av en bil och fastklämd, så skulle jag finna styrkan att lyfta undan den för dig.

Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben, så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig.

Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag ge dig min enda måltid.

När du vandrar omkring i världen vandrar mitt hjärta med dig. Vad du känner, känner jag. Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand. Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd. Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon.

Den lille pojkens ögon blev vidöppna, och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne.

Av Kaela - 24 februari 2008 12:43

jag önskar alla


03.gif

Av Kaela - 24 februari 2008 12:32

Ja precis Gilla. Du hamnade rätt.

Avdela namnet så ser du!

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se