Livskvalité för mig är de små tingens storhet.
Det att  se det Stora i det Lilla och det Lilla i det Stora.
 Vardagens händelser som försvinner om vi inte fångar dem i stunden.
trots allt består vårt liv av små stunder
Det handlar om leva med öppet hjärta och öppna ögon!Det handlar om att bli berörd men också att beröra.
Vi kan ibland skynda förbi det som verkligen är.
Vågar vi stanna upp, vågar vi se det som finns i vår närhet, hinner vi det. Orkar vi? Idag lever vi i ett samhälle som har en intensitet.
Där snabbmat och snabbköp är vardag. Eftersom jag har valt att tro på det vackra, det ljusa och det positiva och vet att vi oavsett alla plikter och alla måsten ändå har en fri vilja så väljer jag att tro att vi kan förändra- om vi bara är tillräckligt målmedvetna, envisa och kärleksfulla!

Väckarklockan ringer alltid för tidigt.

Man vill bara inte tro det är sant.

Men så sätter man fötterna på det kalla golvet och inser att nu är det dags- för en ny dag- och allt medan livsandarna vaknar kommer tacksamheten över att få vara med - ännu en dag.

Kanske är den inte så där perfekt som vi gärna vill att dagar ska vara.

Kanske värker kroppen eller huttrar själen- i värsta fall båda delarna.

Ändå - en ny dag är en gåva!

Nu gäller det att gå in i den här nya dagen med tacksamhet över att få vara människa på jorden - ännu en dag!

Och du cavvetjejernas matte som passerade framåt senheten igårkväll- tack för kommentar och hoppas teet smakade!

Till er alla kära bloggarvänner önskar jag en god morgon och en bra dag!

Idag har det varit strålande sol och även om det har blåst ganska hårt har det funnits en klar känsla av vår i luften!
Nu hotar SMHI med att hela veckan ska bli blåsig.

Gäller att gilla läget.

Vädret kan man ju nu inte göra så mycket åt

Hoppas att alla sena blioggare som tittar in har en god kväll.

Och godnatt ni alla som gör som jag just nu- förbereder sänggåendet.

Idag är det dagen D för dotterns bebis att anlända.

Men ingen landstigning har jag hört om ännu.

Orolig? Ja lite grand, det kan jag inte förneka.

Godnatt - och du som råkar passera - ta dig en kopp av teet som just slås upp åt dig!

Tack Ulla och maskroser för underbara kommentarer.

Blir så innerligt glad när ni är här och dessutom ger ett litet avtryck.

Tack för att du tar dikten om Chris till din sida maskroser.

Idag har jag inte alls hunnit in och skriva.

Brukar bli en lugn stund nu och då på jobbet.

Men de har lyst med sin frånvaro idag.

Jag kämpar för att hjälpa den lilla mamman med två små barn som så innerligt väl behöver hjälp att få en extramormor eller en volontärfamilj.
Hitills utan framgång.

Godmorgon trollpackan!
Ja solen skiner här också!
Underbart!
Kram!!

En ny dag!

Så stort att få vakna och finnas ännu en dag!
Det är ju verkligen ingen självklarhet!
En dikt av okäänd poet får förgylla min morgonhälsning!

Du håller mitt hjärta i dina händer,
var rädd om det snälla, snälla du.
Det är skört, det har piskats mot längtans stränder
så länge att det nästan gått itu.
Bara du kan se den längtan som sliter i min själ.
Bara du kan någonsin göra mig hel.

En sång av Mikael Wihe och Björn Afzelius så här i de sista darrande minuterna av den 24 februari.

Ny vecka om en liten stund.

Sov gott!

Vi har gått med öppna ögon 
i förväntningarnas tid;
Vi har blundat i besvikelse 
när allting var förbi; 
Men vi lever ännu.
Vi har klättrat uppför berget 
till triumfens högsta topp;
Vi har handlöst störtat utför 
när vi äntli'n kommit opp; 
Men vi lever ännu.

Vi har vandrat i gemenskapen 
med dom vi håller av;
Vi har lidit oss igenom 
alla ensamhetens kval; 
Men vi lever ännu.
Man har hälsta oss med värme 
och med kärleksfulla ord;
Man har visat oss en avsky 
som har isat vårat blod; 
Men vi lever ännu.

Så det tycks som själva livet 
är en motsättning i sej;
Varje kärlek bär ett minne av ett hat;
Varje ögonblick av lycka 
bär en skugga av en sorg;
Varje trygghet vilar på en vilsenhet;
Men vi lever ännu. Ja, vi lever ännu.

Vi har sagt att det finns ingenting 
som inte klarar av;
Vi har trott ibland att allting 
en dag ändå går i kras; 
Men vi lever ännu.
Så vi fortsätter att vandra, 
ja, vi fortsätter att gå;
Vi vet inte hur man stannar, 
vi har gått för många år; 
Och vi lever ännu.

Så vi klamrar fast vid tanken 
på att sträva mot ett mål,
sen får tiden visa om man tar sej dit.
Man vill ju känna att man 
ändå gör nåt av sitt enda liv;
Ska man falla vill man göra det i strid;
Men vi lever ännu; Ja, vi lever ju.

Tack Ulla för att du för dikten om Chris vidare...tänk om vi alla hade den i våra bloggar....för att hedra lilla Chris och alla barn som har det så idag.

och kanske förhindra att någon av dem dödas.