Kommer just från ett samtal med en av våra underbara frivilligarbetare.

Den kvinna hon har träffat en gång i veckan nu i två år bor på ett äldreboende.

Sista tiden har hon blivit lite dement vilket kanske inte är så underligt eftersom hon faktiskt är 98 år.

En gång per vecka går frivilligarbetaren dit och en gång i veckan ringer hon.

Hon blev bekymrad över att den gamla damen alltid sa i telefon: "Det var så lääänge sen du var här nu. När kommer du?"

Hon funderade en hel del över hur hon skulle lösa detta.

Till slut kom hon på det.

Varje vecka då hon går dit köper hon en ros med sig.

Och när hon sedan tre dagar senare ringer och damen säger att det var länge sedan de sågs frågar hon om rosen på bordet, hur den ser ut.

Och får ju alltid veta att den är såå fin.

Ja men då förstår du ju att det inte var så länge sedan jag var där säger hon till den gamla...som genast inser det.

När jag gick in på mitt kontor här från samtalsrummet tänkte jag: "det är bara kärleken som är så uppfinningsrik."

Lite kinesiska ordspråk till frukost!

När en enda brunn är grävd så kan tusenden dricka ur den.
******
En man som inte kan le ska inte öppna butik.
*****

Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att tillbringa resten av livet stående på ett ben.

Detta är en gammal vårsång som jag faktiskt inte vet vem som skrivit.

Men kanske vet du?

Berätta det gärna isåfall!

När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom.

Jag tackar dig, du vårens ljus, för glädjen som du gav.
Blodsmörk och sträng står rymden än kring slaktingsplats och grav!
Dock är som sände du, o sol, en hälsning fjärran från,
som mitt i vapenbraket gick en nyfödd himlens son.

En himlens son, en fadrens son med ljust och lockigt hår,
du väcker upp bland blad och ben allt gräset där du går.
Du kommer ej från hämndens gud till dyster räfst och dom,
men sår kring hatets gravar ut ditt rikes vita blom.

Bland järn som vittrar, kors som rests, du vandrar stilla hän,
och låter saven svälla högt i blodbestänkta trän.
Där tusen kroppar bli till jord i jättegravens ro
du låter vallmons vilda frön i fröjd mot solen gro.

Jag frågar ej vad hända kan mitt i ditt glada ljus,
om än skall gå från rymd till rymd ett dödens vingesus.
Blir det till döds, jag tackar dig dock för ditt ljus ändå,
mitt i mitt hjärta skiner du, fast döden själv ser på.

Av vilda dalar har du gjort till sist ett söderland,
där solen ler och vågen slår mot fruktbelastad strand.
Gå före dit och lys oss väg, o ljus, bland lövens gull, och
spela, vind, på harpan din min gård av toner full!

Kanhända når ditt ögas glans långt bortom tidens led,
där dödas skuggor röra sig i liljeängars fred!
Kanhända kan du läka sår, dem ingen hela vet, du
ögonljus från det som var och är i evighet.

Nu sjunger jag: kom, ljumma regn, kring blad och nya barr,
och spela milt på säv och strå din dämpade gitarr!
Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in,
i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min!

Kom ihåg att det är första april idag!

Så se upp för alla som vill luras!

Har du - liksom jag funderat på varför vi luras 1 april?
Faktum är förstås att vi inte vet dess ursprung och aldrig lär få veta det.
Det blir en spnnande läsning i morgontidningen för att se vilken av artiklarna där är ett aprilskämt!

Det mest kända svenska aprilskämtet var på den tiden då det var vanligast med svart-vit TV. Tekniskt magasin hade ett inslag att om man trädde en nylonstrumpa över apparaten blev det färg. Det var många som gick i fällan.

En ny dag!

Det är något som egentligen är ganska fantastiskt. Att få vakna och ta en kopp kaffe i förväntan på vad den här dagen ska bjuda på.

Kanske blir det soligt- kanske inte.
Kanske får jag en glad överraskning - eller en tråkig.
Kanske ska just den här dagen ge mig nya insikter om mig själv- om livet!

Ha en underbar dag alla fina bloggarvänner!