"Problemet är att antologin sällan lyckas gestalta plågorna så att (medelklass)läsaren känner dem." skriver Björn af Kleen i sin recension av antologin "Tala om klass" i Sydsvenskan. Han tycker den har fastnat i det privata, och önskar sig något mer om strukturella orättvisor.

Antologin består av livsberättelser av 15 kända och okända kvinnor som gjort någon form av klassresa från arbetarklass eller underklass. Som varit den första i sin släkt att ta en studentexamen - men som blev utan besökare på sin studentmottagning för att klasskamraterna från villorna inte hittade till hyreshuset där hon bodde. Som gick en teoretisk gymnasieutbildning på trots av syokonsulentens råd att ta något praktiskt eftersom flickor från hennes stadsdel ändå aldrig blev något. Som pikades av skolläraren fär att familjen inte hade någon morgontidning. Som lämnat arbetarklassen, utan att självklart ha någon tillhörighet i medelklassen. Som känner sig som en slags "klassinvandrare" i bostadsområdet på Östermalm etc. Författarnamnen är:
Susanna Alakoski, Marie Carlsson, Doris Dahlin, Maria Jansson, Elsie Johansson, Annelie Jordahl, Lena Kallenberg, Lo Kauppi, Raija Lanas, Karin Nielsen, Heidi Pikkarainen, Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman, Lena Tallberg och Ulla-Britt Wennerström.

Samlingen är precis lika gripande och tankeväckande som af Kleens kommentar i Sydsvenskan är provocerande. Förstår han inte att det han säger är precis samma sak som om han skulle invända mot en antologi med texter av invandrarförfattare att de har fastnat i det privata, att de inte lyckas beskriva sin kulturella bakgrund och sina upplevelser så att han som svensk "kan känna dem"?

Jag hade tänkt svara på hans recension, men insåg att författarinnan Elsie Johansson redan gjort det i sitt bidrag i boken. I dialog med en tänkt oförstående åhörare skriver hon:

"Självklart förstår du inte. Hur ska du kunna det? Lika bra att säga det från början: det går inte att förstå den så kallade klassproblematiken uppifrån och ned. Jo, med intellektet, det går att läsa sig till kunskap, det går att lyssna och ta del, det går att analysera, ha medkänsla, förståelse, beundran också, men aldrig att identifiera sig. Känslan av underläge och omöjlighet, den där agressiva, stundom svettiga laddningen som blir resultatet när orättvisan blir uppenbar, kan du med din bakgrund aldrig uppleva som en inifrån känd erfarenhet. Så glöm det!"

Men för oss andra, som inte är adliga män ur borgerligheten kan jag varmt rekommendera boken! (Och förresten, till dig som är adlig man ur borgerskapet också - du kanske lär dig något! Förvänta dig bara inte att du ska "känna det" som "en inifrån känd erfarenhet".)

 

Kaela

16 april 2008 20:46

Du Rebecca...jättebra skrivet och citerat...du kan faktiskt sätta in någon bild..har tagit bort några så det finns plats...
Kramar/mammie

http://kalea.bloggagratis,.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...