Jag har uppnått den åldern då de äldre som alltid funnits där som något självklart i mitt liv vandrar vidare och deras röster tystnar.
Det betyder också att de tagit med sig en bit av mitt liv, nu försvinner de som verkligen känner hela mitt liv. 
Med dessa äldre släktingar försvinner oerhört mycket vishet och trygghet!Och det gör ont. Förfärligt ont!

I mitt barndomshem togs alltid barn på allvar. .
Vi fick sitta med de vuxna vid bordet och vi fick vara med i diskussionerna - ibland i alla fall.
 På släktmiddagarna så samlades alla åldrar. Och alla avlägsna släktingar som man kommer ihåg bara från dessa tillfällen.
Det jag minns mest är nog att det fanns så många vuxna som lyssnade, som fanns, som förklarade.

Hade ju den stora lyckan att växa upp på en stor gård där faktiskt fyra generationer samsades när det var som mest.Det har naturligtvis kommit att prägla min människosyn – alla människor har rätt att få göra sin röst hörd – även barnen. Och tro mig de har mycket klokt att säga.

Från min visa mamma har jag lärt mig att det är bättre att ställa ”dumma” frågor än inga alls och att fråga tills man förstår.
Från min mormor kommer alla ordspråk och alla många klokord.

Min mamma var en levande diktbok.

Mitt i stöket kunde hon stanna till- händerna blev stilla, blicken såg drömmande ut genom fönstret - och så kom det en dikt vers på vers.

Eftersom jag har flera yngre syskon minns jag hur min mamma satte fötterna på en pall då hon ammade så att hon kunde lägga en diktbok ovanpå barnet och läsa...tala om att få poesin med modersmjölken!

När det blev tråkigt i köket kunde man ge sig ut på jakt efter morfar eller pappa...och störa dem en stund med sitt bubbel.
Minns hur jag gick efter min pappa då han jobbade och pratade och pratade och frågade och frågade om varenda blomma- om varenda växt.

En gång vände han sig om och sa: Flicka du blir säkert trädgårdsmästare.

Det blev jag nu inte- men jag är lika intresserad av blommor och växter som då..........
Varje människa är unik och min viktigaste lärdom från barndomen har varit att det är hos den lilla människa som aldrig vågat göra sin röst hörd, som inte tror att just han eller hon har något att säga, som de viktigaste svaren ofta finns.
Kanske fortsätter jag nån gång att blogga om den "ljuva tiden" när minnet blir överfullt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...