Direktlänk till inlägg 26 oktober 2008
Jag snubblade i min stressade tentaläsning över denna dikt av fabriksarbetaren Ernst Prihm, han hade när han 1929 skrev den arbetat omkring 30 år i bruksortens sulfitfabrik, och en lördagsnatt i december när han hade nattskiftet skrev han denna lågmälda önskan om lite omväxling:
"Dröm i fabriken natten mellan den 7 och 8 december 1929
Det är lördagsnatt, det är helgdagsfrid
då andra får vila från jordelivets strid.
Jag kämpar min kamp för mitt dagliga bröd
så att jag och de mina ej ska lida nöd.
Jag drömmer mig här från fabrikens sal
från svavelångans odrägliga kval.
Jag drömmer mig här från maskinernas dån
från virvlande damm och flygande spån.
Jag drömmer mig vandra på skogsklädda höjd
där jag lyssnar till fåglarnas jublande fröjd.
Där hjärtat uppstämmer sin skapares lov
i naturens stora och härliga hov.
Men drömmen förbliver dock städse en dröm
som alltid försvinner likt berusande ström.
Ty plikten mig kalla hän till min maskin
som surrar och surrar likt vredgade bin."
Visst önskar man honom den där skogspromenaden han drömde om på natten i den bullrande fabriken? Och visst undrar man om han fortfarande fanns kvar den dan då fabriken sprängdes - som ett slutgiltigt tecken på att byns tid som bruksort var förbi? Och vad han kände då - var det en befrielse att de där "vredgade bina" och "svavelångans odrägliga kval" förvandlades till ett minne blott? Eller var det som att se slutet på sitt livsverk? Kanske lite av båda delarna?
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 |
24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|