Direktlänk till inlägg 1 november 2008
Att förlora sina föräldrar är svårt.
Särskilt när den sista föräldern går.
Jag följde min mammas sista tid nära, genom att gå ner till halvtid på jobbet och fara de 22 milen till henne varje vecka och vara där 3 dagar under hennes sista tio månader i livet.
Något jag aldrig ångrar.
Visst blev ekonomin ett pussel och man fick hålla i kronorna betydligt mer än vanligt.
Av anteckningarna jag förde dessa månader blev det en bok.
"Ända ut till den yttersta udden"
Man hittar den här om man är intresserad.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=919749383X
Många läsare har hört av sig och sagt att den betytt mycket för dem i deras sista resa med en gammal förälder och sorgen som och saknaden då de gått.
Det har på något sätt inte ansetts som en sorg att ta på allvar när en gammal människa dör.
Jag minns den vän som sa: "jaha är din mamma döende, men hon är väl gammal så det är bara naturligt"
Jag svarade: "Det är naturligt att föda barn också - men det GÖR ONT!"
Läs här om Liselotte och hennes tankar.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158944
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|