Direktlänk till inlägg 28 januari 2010
e-k jag förstår det mer än väl.
Sorgen tar oändligt lång tid.Särskilt när det är den person man delade dag för dag med.
Det böljar lite fram och tillbaka....sorgen innebär ju också en nyorienteringsfas.
Vem är jag nu - ensam - när jag var en del av två nyss - och så länge.
Stor kram
http://kaela.bloggplatsen.se/2010/01/28/2468597-livet-ar-en-forunderlig-resa/
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|