Alla inlägg den 6 maj 2010

Av Kaela - 6 maj 2010 12:21

  



När du äntligen vågar lyfta



ska vingarna av guld



bära dig



mörkret är bakom dig



och under dig



det röda ljuset



skimrar i dina vingar



dina ögon skiner som solen



glittrar som havet



och ditt jublande skratt



ekar mellan bergen



och dina ögon



är fulla av ljus
Kaela

 
alternativ    
  
 
  
 
Av Kaela - 6 maj 2010 12:12

Ja det är en bra text - sann dessutom....framtiden är den plats där vi ska tillbringa resten av livet.

Ha det gott Vicke och var rädd om dig!


Tack för avtryck Trollpackan

Av Kaela - 6 maj 2010 12:08

Ja det är en tänkvärd text Vicke

llar den - och bilden också.

Passar också på att göra lite reklam för dig.

Gjorde en snabbvisit på din blogg och såg att du lär ut hur man gör animerade bilder.



Varmt tack för din kommentar.

Ha det gott och var rädd om dig!


Låt dig inte luras av min mask



Av Kaela - 6 maj 2010 09:50

Sant Trollpackan!

Det är verkligen klockrent.

Gillar också bilden!

Kul att "se" dig förresten.


Ha det gott och var rädd om dig!


Dagens kloka ord

Av Kaela - 6 maj 2010 08:40

Igår skrev SvD om Peller Andersson som fick valsa runt i vårdapparaten i 6,5 år och ställde frågan om det kunde ha ett samband med att Pelle är lågutbildad.

Idag skriver man om Camilla Elwing Johansson som drabbats av exakt samma sjukdom som Pelle- epilepsi.

Hon är högutbildad och tycker att hon alltid fått bra vård.

Även om hon ibland fått vara envis.

Nu är ju frågan om det beror på utbildningen och bakgrunden eller envisheten.

Eller på att man har personer som verkligen stöttar?

Envishet- kunskap om sin sjukdom- personer som finns och ger nytt mod - är det kanske den viktigaste skillnaden?

Isåfall kan jag inte låta bli att fråga mig om det gör vården mera jämlik än om det handlade om utbildning.

Alla har ju inte människor omkring sig med kunskap och ork.

Och att tvingas vara ensvis för att få vård - det tycker jag låter helt barockt.

Spännande artikelserie oavsett

Av Kaela - 6 maj 2010 08:32

     


De som lyssnar på hög och snabb musik krockar dubbelt så ofta som de som lyssnar på lugn musik

Av Kaela - 6 maj 2010 06:15

  


Låt dig inte luras av det ansikte jag visar, för jag har tusen masker.

Och ingen av dem är jag.

Bli inte lurad, för Guds skull, bli inte lurad.


Jag ger dig ett intryck av vara säker, att självförtroende är mitt namn och kyligt lugnt mitt agerande.

Och att jag inte behöver någon.

Men tro mig inte.

Djupt nere göms mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan i ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom, att skydda mig från de blickar som vet.

Men just en sådan blick är min räddning.

Det betyder, att om den återföljs av accepterande, då åtföljs den av kärlek.

Det är det enda som kan befria mig från de fängelsemurar jag byggt åt mig själv.


Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting och att jag inte är något alls att ha, och att du skall upptäcka det och stöta bort mig.

Så börjar paraden av maskeringar.

Ständigt småpratar jag med dig.

Jag berättar allt som egentligen inte betyder något men ingenting om vad som betyder allt, vad som ropar inom mig.

Var snäll och lyssna noga och försök höra vad jag säger.

 Jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv, men du måste hjälpa mig.

Du måste räcka ut din hand.


Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande, varje gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om, då börjar mitt hjärta få vingar.

Mycket spröda vingar, men vingar.

Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå, är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet, från övergivenhet i mitt fängelse.

Det kommer inte att bli lätt för dig. Ju närmare du kommer, desto blindare slår jag kanske tillbaka.

Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar.

Och där i ligger mitt hopp, mitt enda hopp.

Jag ber, försök riva dessa murar med fasta men varsamma händer.


Vem är jag, kanske du undrar?


Jag är någon du känner mycket väl.

För jag är varje man du möter, och jag är varje kvinna du möter. Och jag är också du själv.

 

Ur boken: Sant och sånt

Av Kaela - 6 maj 2010 06:11

Vilken tur för den kvinna vars bil föll i vattnet efter att ha studsat mot den bergvägg hon först körde in i - att det fanns en familj på en segelbåt i närheten som var var handlingskraftiga och modiga.

De knackade hål på bakrutan och fick ut kvinnan.

Kvinnan var visserligen omtumlad - men vid medvetande.

DN

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se