Lanic

19 september 2010 10:40

Det finns en politisk iver att likställa könen. Om nu samma sjukdom visar sig olika hos män och kvinnor, kan inte könen vara lika. Naturligtvis är alla lika värda, men lika, nej.
Troligtvis är det så att de flesta forskare i ämnet är män. Då faller det naturligt att framsteg i beteenderelaterade sjukdomar görs hos pojkar först. Därför att i fallet flickor måste den manliga forskaren först kartlägga naturliga beteenden, det behöver han inte hos pojkar eftersom han redan känner till dem.
Det handlar inte om vilja, det är rent praktiskt såhär det blir.

Kaela

19 september 2010 12:02

Jag tror du har helt rätt i att det inte är vilja (eller illvilja)Lanic.
Och den politiska ivern finns också, utan tvekan.
Och är rätt-men får inte översättas till forskning på sjukdomar.
Viär två kön och det skiljer en hel del på oss.
Vilket då inte ska leda till att viser det ena könet som duktigare, viktigare osv. än det andra.
Du talar om en viktig sak - de flesta forskare är manliga....vi kanske måste diskutera behovet av flera kvinnliga forskare.

Ha det gott!

Andreas

19 september 2010 12:10

Det är snarare ett resultat av att man väljer att inte se de störande och negativa beteenden hos flickor som leder till att störningarna uppmärksammas hos pojkar. Av samma anledning är det antagligen så att störningarna hos pojkar överdrivs och en del diagnosticeras med autism eller adhd utan annan anledning än fördomar.

Kaela

19 september 2010 14:47

Visst är det en risk att en stökig kille diagnosticeras med någon bokstavssjukdom.
Talade för en stund sedan med en person som arbetar i skolan och som sa att det är så att pojkarnas störning upptäcks lättare pga att de ofta är starkt utagerande.
Medan flickornas störning är mera inåtriktande.
Och en undersökning görs ofta på skolans önskan.
Men - sägas ska förstås - att det finns flickor med utåtriktat stört beteende också.
Även om det är ovanligare.

Ha det gott Andreas!

Lanic

19 september 2010 13:20

Säkerligen behöver vi fler kvinnliga forskare i inte minst det här ämnet. Men hur ska det gå till?
Ska det kvoteras så måste vi i jämställdhetens och rättvisans namn kvotera in kvinnliga rörmokare också, men på något vis tror jag inte att det blir särskilt populärt någonstans. Nu finns det inte särskilt många kvinnor med rörmokarutbildning. Varför är det så? Finns det tillräckligt med kvinnor med utbildning som kvalificerar dem för den här typen av forskning? Finns intresset?

Jag vill inte vara grinig, utan bara påpeka att det för att det här någonsin ska gå att jämställa krävs det initiativ och vilja från båda håll.
Jag vill väldigt gärna se fler kvinnor i hantverkaryrkena också, men intresset är väldigt svalt.

Kaela

19 september 2010 14:44

Nej jag tror inte heller på kvotering.
Men kanske på bättre uppställning både från partner och samhälle så att kvinnor kan ägna sig åt forskning.
Börjar finnas flera kvinnor som ägnar sig åt hantverksyrken även om de är i minoritet än så länge.
Men dock - en rörelse i rätt riktning.

Ha det gott!

Wunder

19 september 2010 19:50

Suck. ADHD är vanligare bland pojkar. ADHD är mer störande bland pojkar. ADHD är lättare att upptäckabland pojkar. Lite "reality check" kanske? Kanske är kritiken bara obefogat gnäll?

Kaela

19 september 2010 20:21

Wunder - det är ju just det man undrar.
Är det verkligen vanligare bland pojkar eller får flickor sin diagnos först högre upp i tonåren.

Ha det gott och var rädd om dig!

Wunder

19 september 2010 19:52

Du har nätets krångligaste inmatning av kommentarer. Gjorde fel ett antal gånger. Och dessutom fick jag skriva om kommentaren en gång när jag klickade snett. Kolla in hur andra har gjort så får du nog bra tips.

Kaela

19 september 2010 20:20

Sorry - men det är liksom inte jag som står för det.
Det är herrarna som står bakom bloggplatsen.
Men du är den första som klagar bland bra många kommentarer per dag-

Ha det gott och var rädd om dig!