Direktlänk till inlägg 22 februari 2011
"Jag var så hungrig". Det är Karins starkaste minne av när hon stod utanför Klaragårdens port den där förmiddagen för snart tre år sedan. Hon hade självmordstankar och var i fysiskt dåligt skick. Hon var sargad och otrygg, utan pengar och någon att vända sig. Klaragården var hennes sista chans. Karin är bara en av de 50 kvinnor som varje dag kommer till Klargården mitt i Stockholms city. Många känner skam för situationen de hamnat i, men efter att ha försökt allt ser de ingen annan utväg. En del lever på gatan, en del har under många år blivit misshandlade och lever gömda. För dem är Klaragården en fristad. En plats där de kan duscha, få rena kläder, äta, vila och sova.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | |||||||||
|