Oändligt många människor känner sig ensamma.
En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation.
Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags tomhet i sitt inre.
Ensamheten kan finnas också i tvåsamheten.
Ett barn som inte blivit sett och bekräftat växer upp till en ensam människa oavsett hur många hon/han omger sig med.
Om man är ensam eller känner sig ensam är det så otroligt lätt att hamna i självhat eller självömkan- bli en igelkott.
Man går omkring med en känsla av att vara sviken av alla de som borde ha sett och uppskattat en - men som inte gör det - och så är bitterheten ett faktum.
Den enda vägen ur ensamheten är att börja bry sig om andra.
Att bryta ensamheten är svårt - första steget är att våga erkänna behovet av närhet till andra människor.
Närhet skapar vi enklast genom att börja hjälpa och ge uppmärksamhet till andra människor.
Det enda som krävs för att vi ska dra människor till oss och knyta band med dem, är att vi bryr oss om varandra i tanke och handling.
Ingenting är så attraktivt och tilldragande som en människa som möter andra med nyfikenhet och äkta intresse.
Det gäller att byta fokus.
Istället för att titta in i sin egen svarta ensamhet - vänder man blicken utåt- mot andras behov.
Kaela
12 april 2011 16:48
Ja o så viktigt - och vi mår själva bra när vi bryr oss om någon annan.
Tänk att kunna göra gott - och må gott av det!
Kram!
Spanaren
13 april 2011 09:12
Detta känns igen när man inte har barn och barnbarn eller någon släkt att umgås med vid större helger.
Vad gör man då?
Man gör det bästa av situationen och trivs med sig själv och med sin älskade och låter andra få känna av vår gemensamma glädje när det tillfället ges.
/kram
http://spanaren55.bloggplatsen.se
Kaela
13 april 2011 12:26
Du har en älskad - så stort - även om jag förstår att barn och barnbarn kan fattas djupt.
Du har insett värdet i att låta din sol lysa på andra.
kramar om!
Kaela
13 april 2011 14:14
Kram tillbaka!
alexander
6 november 2012 11:37
det funkar inte jag är 13 år gammal och jag är ensam både hemma och skola.jag försöker vara vänner med varanda men det går bara fel.dom tycker säkert jag är andorlunda och då menar jag inte på ett bra sätt.jag känner mig verkligen dåligt och jag vet inte vad jag ska göra mer.kan nån hjälpa mig?
Kaela
6 november 2012 17:03
Hej Alexander!
Blir ledsen av att läsa ditt mail och fäörstå att du upplever att du är ensam både hemma och i skolan.
Finns det ingen i din närhet du kan prata med?
Skolkurator eller liknande.
Förstår att du behöver hjälp - och hjälp av någon i din närhet!
Skriv gärna igen.
Jag tänker på dig!
Allt gott till dig!
alexander
7 november 2012 16:42
hej ingen.jag har prata med pykorator eller vad det nu kallas och det splittrade min familj.jag litar inte på såna dära mera.
Kaela
9 november 2012 08:48
Det låter inte bra.
Men det bästa vi kan göra för att förbli goda och levande människor är att fortsätta att lita på människor - även om vi blivit besvikna.
Det sker inte över en natt - man behöver låta såren läka.
Men det sker - om vi vill.
Allt gott till dig!
alexander
7 november 2012 16:43
då menar jag ja litar inte på nån som liknar det hemska jobbet.
Kaela
9 november 2012 08:47
Ok!
Men du visar en viss tillit genom att skriva detta!
Allt gott till dig!
alexander
7 november 2012 16:47
jag vill inte berätta all detta till dig igentligen.jag gillar inte prata nåt om mitt usla liv men jag är bara en främling så då tycker det är ok.
Kaela
9 november 2012 08:46
Det är alltid ok Alexander att säga att man är ensam och att man saknar att ha en människa att tala med.
Gemenskap och någon som lyssnar är något som vi alla behöver.
Om vi inte har det blir vi faktiskt främlingar också för oss själva.
Allt gott till dig!
alexander
26 november 2012 10:48
ok tack så himla mycket för att du lysnade på mig och tack för alla råd du gav mig.tack
*kram*
P.S jag tycker att kram är lite löjligt men ändå.
Kaela
26 november 2012 11:18
Du får förstås en kram tillbaka Alexander med en förhoppning att allt ska ordna sig för dig!