Läs artikeln i Dagens Nyheter om en kille som kämpade mot sin sjukdom - och förlorade....jag läste och grät....

Att komma från området kring kärnkraftverket i Fukushima idag är lika med att vara spetälsk i en fjärran förfluten tid.

De släpps inte in i flyktinglägren av rädsla för att de skulle smitta med den strålning de blivit utsatta för.

Något man trodde alla visste idag att det inte är så.

Men framför allt visar detta på hur rädslan får oss att bli inhumana och hellre stänga ute än att ta ens en teoretisk risk för egen del.

Till artikeln i Svenska Dagbladet

hannah Fredriksson 19 år är en ung tjej som fått se livet i vitögat redan från sin start i livet.

Föddes av en nyskild mamma med skulder för nitton år sedan.

Vuxit upp under knappa omständigheter.

Så får hennes mor kronisk migrän - men blir utförsäkrad.

Att läsa hur denna unga flicka har det i sina försök att hjälpa sin mor gör mig verkligen imponerad av denna unga Hannah - och arg på ett samhälle som låter det vara på det här sättet.

Till artikeln i Dagens Nyheter

Igår såg jag in i en femårings ögon - och minnena kastade sig över mig.

Hur ofta satt jag inte med blicken i mina barns blick när de var små och undrade vad som rörde sig i deras huvuden?
Hur ofta såg jag inte den där enorma glimten av vishet som kan överrumpla oss alla som är vuxna och har gått en längre bit av vägen.

Hur ofta såg jag inte.......

Såg och undrade: "Vad tänker du på när din blick är långt borta och glimmar av vishet som du knappast hunnit samla ännu"

Nånstans i mitt hjärta finns alla dessa ögonblick.
Det behövs bara en femårings visa och undrande blick så öppnas dörren och alla ögonblicken ramlar ut.

Jag kan ta dem ett efter ett i handen - och minnas.......

I all glädje är detta det härliga,

att den kommer oförtjänt och aldrig kan köpas.

Herman Hesse