Jag hoppas innerligt...ja...nu får hennes föräldrar nog spela andra fiolen ...för jag brinner av otålighet att få lära känna min lilla sondotter....
Hitintills bara av foton förutom en timme när hon var fem dagar.
Fotot här gör inte längtan mindre
skrivmoster
28 april 2011 08:42
Är det något som jag verkligen kan dela med dig och förstå, så är det denna längtan! Jag känner ibland att jag nästan brinner upp invärtes av att inte få vara med mitt - snart mina - barnbarn... Men om en dryg månad så... Hon är helt underbar lilla Stella! Famnen glömmer aldrig hur det känns att hålla i en baby...
Hoppas att du får träffa henne SNART!!
Kram!
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Kaela
28 april 2011 19:35
Ja det är en ständig längtan.
Nu har jag ett intensivt jobb - som tur är - som gör att jág för det mesta under dagtid inte kan ha annat än jobbet i tankarna...men nog smyger sig tanken in - och längtan - även under den brådaste stunden!
Kramar om dig!