I en artikel i Dagens Nyheter idag får man lära känna Robert och lina som båda har diagnosen Aspberger.
Idag är de gifta med varandra efter att ha haft lite svårt att klargöra för varandra vad de kände för den andre.
V behöver dessa möten med människor som har en diagnos som kanske skrämmer oss - så vi inte utestänger dem ur vår gemenskap utan inser att de är som vi men med vissa svårigheter.
Du kan också läsa mera om dem i Sörmlandsbygdens Tidning
Kaela
16 november 2011 17:42
Det är så gott att lära känna människorna bakom diagnoser och bokstäver.
Då ser man hur lika vi är och hur mycket alla har att ge!
Kramar om dig!
Kaela
16 november 2011 17:42
Ja visst är det intressant....vi behöver informera och informeras - då river vi murar och bygger broar.
Kramar om dig kära vän!
Robert
16 november 2011 14:07
Kul att du blogga om artikeln =) Men som den lille ordmärkaren jag är så har du stavat fel, det stavas ASPERGER, många lyckas alltid klämma in ett b i det hela ;))
Kaela
16 november 2011 17:41
Tack för påpekandet.
Då har jag lärt mig det!
Allt gott till dig!
Lars Jansson
16 november 2011 19:38
Jag har en granne som är mycket trevlig och jobbig på samma gång. Som också har asperberger. Väldigt jobbigt på många sätt och samtidigt väldig tillgång. Trots det så tycker jag bra om denne, för vi kan ha mycket skoj ihop och har samma intressen. Men den sociala interaktionen behövs för denne övas på betydligt mera om hur man beter sig i vissa sammanhang och inte säger, för det blir annars till dennes nackdel har jag märkt. Men det försöker jag med att lära iaf.
Kaela
17 november 2011 06:50
Så fint att du har en vän med den diagnosen.
Då har du fått uppleva att det är som vem som helst - med vissa svårigheter.
Men svårigheter har ju de flesta av oss gott om!
Allt gott till dig!
Tolmia
16 november 2011 21:35
Bra att man börjar kunna prata om de här diagnoserna.
Jag har två söner med asberger och en outredd make med antagligen asberger han också.
(Både han själv och jag är rätt säker så det är ingen hemlighet.)
Det blir ett sätt att leva när man har så många i samma familj. Inte konstigare än att vissa har glasögon för att kunna se bättre.
Stavar det också jämt med b fast jag hört att det ska stavas med p.
Roligt att du tog upp ämnet i din blogg.
Kram <3
http://tolmias.blogg.se
Kaela
17 november 2011 06:49
Det är en viktig sak - att vi pratar om allt - så vi ser att saker inte är så märkliga.
Kramar om dig!