Långfredagen är en dag som långt fram i tiden varit präglad av stor stillhet och tystnad.
Långfredagen är den stora sorgens dag, Jesu dödsdag.
Sorgen markerades genom att inga onödiga sysslor fick utföras.
Man åt enkelt och barnen fick inte leka.
Stämningen var tung och tryckande.
Affärer och restauranger var stängda.
Ända fram till 1969 var alla offentliga nöjestillställningar förbjudna under långfredagen.
skrivmoster
6 april 2012 08:15
Det är så jag också kommer ihåg långfredagen som verkligen var lång. Vi fick sitta och rita och läsa böcker men inte vara ute och ingenting var "roligt". Idag är det precis tvärt om - som vilken "vanlig" dag som helst. Vill man uppleva och komma ihåg påskens budskap får man gå till kyrkan. Jag föredrar då Påskdagen då man firar uppståndelsen. Kram och fortsatt skön helg!
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Kaela
6 april 2012 11:56
Ja jag tror det finns många med såna minnen vet du!
Inget roligt fick hända.
Knappast rätta sättet att få barn intresserade av tron.
Men föräldrarna var ju barn av sin tid och så blev det som det blev.
Kramar om dig och önskar dig en riktigt fin påsk!
Kristina
6 april 2012 15:58
Det var ingen rolig dag när man var barn, den kändes väldigt lång.
Här snöar det men snön har inte lagt sig som tur är.
Jag önskar dig en riktigt Glad Påsk.
Goa kramar till dig!
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Kaela
6 april 2012 17:40
Hej Kicki.
Snöar gör det också här i Östergötland.
Och nu har det faktiskt lagt sig ett täcke.
Våren försvann.
En riktigt glad påsk till dig med en stor kram.
Kristina
6 april 2012 22:58
Jag har inga dåliga minnen av långfredag,vi hade ofta besök av sångkörer på långfredag så det var en rätt pos dag fast man mindes Jesu död. Önskar dig en fin påskhelg kramar
http://ruach.blogg.se
Kaela
7 april 2012 07:53
Skönt att höra Kristina!
Egentligen är ju detta att minnas Jesu död positivt - även om var i sig var fruktansvärt - det öppnade dörren för oss.
Kramar om dig!