Direktlänk till inlägg 13 maj 2012
Daniel Goleman skrev 1996 boken "Känslans intelligens"
Undrar om han had en aning om att han i den boken satte ord på det som så många redan visste men inte riktigt kunde förklara?
Till att börja med kan man nog säga att känslans intelligens inte bara handlar om förmågan att känna - utan lika mycket om det sunda förnuftet - det vi brukar kalla vanligt hederligt bondförstånd.
Undersökningar har visat att IQ står för endast 10-20% av orsaken till dina framgångar i arbetslivet och privatlivet medan EQ står för 80-90%.
Människor med god emotionell intelligens (EQ) handlar.
De skyller aldrig på omständigheterna.
De tar ansvar för sitt handlande som ofta är ett resultat av ett medvetet val.
Det är dessa personer som driver saker framåt - och det är också dessa människor som sprider glädje och ger positiva "vibbar" till sin omgivning.
Det är de människorna som får oss att känna oss sedda och bekräftade.
Någon har sagt att det finns fem sätt att lyssna på:
1. Vi kan ignorera - inte lyssna överhuvudtaget på vad personen mitt emot oss säger.
2. Vi kan också låtsas lyssna medan våra tankar är på vandring på helt annat håll.
3. Vi kan lyssna och skilja ut det vi vill höra och sila bort det övriga.
4.. Så kan vi lyssna uppmärksamt - som vi gör till exemel om vi frågar någon om vägen - då lyssnar vi noga till instruktionerna vi får för att hitta dit vi ska.
5. Det femte sättet att lyssna är det empatiska sättet - då lyssnar vi med hela vårt jag - med ögon och öron och inte minst med hjärtat.
Det är väl på det femte sättet vi alla helst vill lyssna - eller hur?
Den vanligaste tanken vi får när man pratar om Emotionell Intelligens är att man ska vara snäll och förstående för att ha hög EQ.
Visst kan det vara så.
Men framför allt handlar det om att försöka förstå var den andra befinner sig och hur han/hon känner sig.
Och sedan inte lamslås av insikten - utan kunna ge hjälp att komma ur det svåra. Peka på möjligheter.
Ibland förväxlar vi empati och sympati.
Och visst är det närbesläktat - men det finns skillnad.
Om du säger: "Jag blev så orolig när jag hörde om din sjukdom" - så lägger du fokus på dig själv.
Det är sympati
Om du istället säger: "Jag förstår att du känner dig ledsen över ....." då är det empati.
Tonvikten ligger på den andra personen.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|