Direktlänk till inlägg 14 juni 2012
En av våra frivilliga berättade för mig att han inte visste så mycket om barn när han blev samboende med en kvinna som hade en 8-årig son.
Men han var nyfiken och ville väldigt gärna lära sig.
Och snart nog gav den nyfikenheten och öppenheten ett kanske litet oväntat resultat.
En dag sa pojken plötsligt till honom, utan särskild orsak: ”Vet du, Anders, jag tycker om dig, för du frågar
mig om saker!”
Det är jätteintressant att få ta del av andra människors livssituationer och deras tankar runt sitt liv så som jag får göra i intervjuerna med nya frivilliga.
Ofta går jag länge och tänker på något som sagts.
Det gjorde jag förstås denna gången.
Barn är mera vana vid att vi säger saker till dem - än att vi frågar dem om saker.
Så att de får vara stora och veta och kunna.
Jag tror den här lilla killen som Anders blev "pappa" till upplevde hur han växte när Anders frågade honom om saker.
Kanske ska vi börja fråga cvåra och andras barn om mycket mera.
Och inte frågor i stil medf; "vad har du gjort i skolan idag...utan andra frågor - så som vi frågar vuxna människor.
Tillåta oss som vuxna att vara en ”medresenär” och gå bredvid barnet istället för att alltid peka ut riktningen.
Att gå barn till mötes med frågeställningar av typen: ”För mig låter det som du tänker att ...”, ”Jag uppfattar det du säger som att du ...”,
Kanske är det ett riktigt bra sätt att ge våra barn vingar på.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|