Direktlänk till inlägg 16 september 2012
Ibland längtar jag efter en obruten tid av ensamhet.
För att hinna lyssna klart till mitt inre.
Lyssna klart på vad livet egentligen har att säga mig just nu.
Låta rösterna från alla möten under arbetsdagarna sjunka undan - och möta mig själv.
Att lyssna - ja det är i alla lägen en konst.
Och kanske är den allra största konsten att lyssna till sig själv.
Att lyssna till tankarna - till funderingarna - låta dem prata till punkt....och gå in i den totala tystnaden för att vila en stund.
Det är svårt när man lever arbetsveckorna igenom - ofta med både 10 och 12 timmars arbetsdag - med människor vars behov man lyssnar till.
Jag älskar att göra detta.
Men ibland blir jag rädd.
Rädd för att jag inte ska orka vara där till 110% vid varje möte.
Om jag inte orkar det - då är min insats utan värde.
Det går att ta mikro-pauser en lång tid....men snart ... en dag...vill jag ha minst en hel vecka.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|