Inspirerades till att dela denna härliga berättelse ur mitt arbete med er när jag läste Skrivmosters inlägg om fördomar

För en tid sedan träffade jag genom mitt arbete en dam som ska fylla hundra år i början på nästa år.

Hon är alltså född 1913.

På vägen till henne funderade jag en del över hur det kan vara att vara så gammal.

Jag tror det innebär att efterhand förlora allt mer av sina kroppsliga, själsliga och sociala resurser.

Det är också en fas av utveckling och mognad, men förlusterna orsakar lidande.

Man kan inte längre det man kunde.

Kroppen är inte så rörlig längre, men tankar och minnen rör sig livligt i sinnet.

Mötet med henne var precis så.

En matt men mycket intresserad och levande blick mötte min.

Hon var så söt där hon satt i landstingsfåtöljen med rullatorn inom räckhåll.

Varför skulle jag träffa henne?

Jo - hon önskar sig en vän.

Någon som kommer en stund ibland och pratar, kanske tar med henne ut i rullstolen om vädret tillåter.

Visst är det fantastiskt att vara nästan 100 år och vilja ha en ny vän.

När jag frågade hur det var att fylla tresiffrigt svarade hon: "Ja du jag minns som igår när jag fyllde tvåsiffrigt. Jag tror det var märkvärdigare"

Den enda "lediga" frivilliga som önskat just den typen av uppdrag som fanns hos oss just då är en man född i ett utomeuropeiskt land, med långa rastafari flätor. Han är mellan 50-60 år och ser ut som en åldrad Jimmie Hendrix.

Jag hade pratat lite med honom om denna dam innan och visste att han var intresserad.

Så efter en kopp kaffe och lite småprat försökte jag försiktigt berätta om honom-och undrade om hon ville träffa honom för att se om de kunde trivas ihop.

"Ta hit honom" svarade hon. Jag har alltid kommit överens med alla människor så det ska nog gå bra.

Sagt och gjort - han följde med vid nästa besök på det äldreboende (särskilda boende ska man säga idag) som hon bor.

Gissa om jag tyckte det var spännande?

Det blev ett fantastiskt möte - det slog verkligen gnistor om dem där de satt och bekantade sig med varandra.

Ska jag vara ärlig så upplevde jag mera frågetecken hos personalen än hos denna gamla dam när han steg in i huset.
De ses två gånger i veckan - och har fantastiskt stort utbyte av varandra.

Faktiskt är de tvillingsjälar.
De delar så mycket tankar och drar liknande slutsatser av saker och ting de upplever.

Det är inte det yttre vi ska se till - om vi gör det kan vi gå miste om ett gnistrande möte med en tvillingsjäl.

 

Anna*

7 oktober 2012 09:34

Helt underbar berättelse! Så kan det vara =0)

Kaela

7 oktober 2012 09:49

Absolut!
Vi missar mycket när vi "dömer hunden efter håren"

Kram!

 

kristina

7 oktober 2012 10:48

Vilken underbar berättelse, jag bara ryser. Vilken bra känsla du har som kände in att de skulle trivas ihop.
Det är en sådan glädje att få vara med om så positiva möten.
En riktigt go kram!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Kaela

7 oktober 2012 16:31

Ja det är en särskild ynnest i mitt jobb.
Riktiga högtidsstunder.
Det är inte alltid så.
Men när det sker lever man länge på det!

kramar om dig!

 

Monica

7 oktober 2012 16:35

Vilken härlig berättelse! Förstår att du lever länge på när något blir såå lyckat.
Kram!

Kaela

7 oktober 2012 17:07

Ja helt enkelt underbart!
Och de har sååå kul tillsammans.
Planerar hennes 100-årsdag med liv och lust.
Han sjunger och spelar gitarr och håller nu på och snickrar på en hyllningssång....

Kram!

 

skrivmoster

7 oktober 2012 17:40

Så fanatastisk härligt att läsa denna text! Du berättar så man fylls av värme. Hur kan man döma någon efter att bara sett utsidan? Det är ju på insidan som allt det fina och kärleksfulla finns! VIlken lycka att de fann varann och fick en vänskap, som lyser upp bådas liv!
Tack Kaela för att du berättade och för att du hänvisar till min blogg!
Varmaste kramen!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Kaela

7 oktober 2012 18:21

Klart jag hänvisar till din blogg.
Det var ju du som inspirarde mig att dela den här underbara händelsen.
Gissa om jag var osäker - men inom mig anade jag att de skulle hitta varandra.
Vilket de gjorde.
Och har otrolig glädje av varandra.
Mannen ifråga är lyrisk när han pratar om vad de gör.

Kramar om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...