Direktlänk till inlägg 17 oktober 2012
När någon vi känner drabbas av sorg känner vi nog de flesta av oss att vi skulle vilja göra någonting.
Men - vi vågar inte riktigt.
Vi vill inte störa.
Jag tror att man aldrig behöver sina medmänniskor så starkt som när man drabbats av sorg.
När vi sedan möter den som drabbats något år efteråt säger vi ofta att vi har tänkt så mycket på honom eller henne.
Vet du! Tankarna känns inte.
Skriv ett kort om du inte riktigt vet vad du ska säga och drar dig för att ringa eller besöka.
Visa dina tankar.
Den som drabbats av sorgen behöver dem!
Vi behöver egentligen inte vara rädda för att vi inte ska hitta rätt ord.
För vet du - det finns inga rätt ord.
Men vi kan erbjuda vår närhet!
Vår hand att hålla i och vårt öra att lyssna med.
Det är ofta så att den som sörjer behöver få omvandla sin sorg i ord för att få den hanterbar.
Och just då - när detta behov är trängande drar sig många undan.
Visst vill vi vara den som vågar stanna.
Även om vinte har ord som kan torka tårarna.
Det har faktiskt ingen.
Sorgen måste få ha sin tid.
Men den som sörjer behöver stöd.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|