Direktlänk till inlägg 18 augusti 2013
Kände ett starkt behov av att landa efter intensiva dagar
Gick ner till sjön, ser vinden tar i, hör hur vattnet kluckar mot stenarna
Samlar bilder på min näthinna.
Naturens storhet och min litenhet.
Sätter mig ner på en sten och ser en liten myra som kryper med ett strå över min fot.
Vilket berg den måste vara för myran.
Men hon stretar på - och kommer över.
Strået är mycket större än myran och jag försöker föreställa mig vad slags börda jag skulle bära om den skulle vara i proportion för mig vad strået är för myran.
Och inser att jag nog ligger i lä för den envetna lilla myrans energi.
Kan det vara så att myran aldrig har funderat över detta?
Är det inte så med oss människor att när något känns svårt och tufft sätter vi oss ner och bygger riktigt riktigt stora tankeberg som står i vägen för oss.
Myran har aldrig gjort det...
Hon tar bara strået och går...
Medan jag betraktar henne vandrar tankarna...
Kan det vara så att om jag tror att jag kan - så kan jag...?
Är det våra egna åsikter om oss som formar vår självkänsla - och som också bygger upp hindren?
Inte kan jag....
Jag ska försöka tillämpa myrans undervisning lite mer.
Ta i och gå - inte fundera över om jag kan eller orkar....
Kan inte låta bli att skratta åt mig själva, mina personliga problem, mina tillkortakommanden... och jag tror detta faktiskt kan vara en bra start till förändring.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|