Många människor saknar närhet,, stöd och uppmuntran.

Saknar någon att komma hem till - eller som kommer hem till dem.

Vi bor i städer tillsammans med tusentals andra människor, utan att egentligen vara synliga för varandra.

Det finns inget utrymme för omsorg om andra människor i den tidspress vi lever under och vi orkar sällan bry oss om någon annan än oss själva.

Oändligt många människor känner sig ensamma.

Äldre som hindras av ålderskrämpor och annat fråbn att ta sig ut blir förstås oerhört ensamma.

Men även unga  människor upplever en skrämmande ensamhet som jag tycker jag möter allt oftare.

Ensamheten gör något med människor som skrämmer mig.

Idag har jag varit med om något riktigt fint.

Träffade i mitt arbete för ett par veckor sedan en tjej på 18 år som sa gång på gång under vårt samtal: Jag är så ensam.
Ingen har tid svarade hon när jag undrade om ingen vuxen i hennes närvaro skulle kunna fungera som bollplank.

Så småningom kom hon till saken - hon ville ha en mormor.

Hennes egen mormor dog när hon var liten och farmot bor i en annan världsdel.

Jag tänkte genast på en äldre dam som väntade på någon som ska skingra hennes ensamhet.

Idag möttes de på Frivilligcentralen.

Den 79 åriga kvinnan och den 18-åriga flickan.
Lite trevande och blygt var samtalet i början.

Men när de fått prata ensamma med varandra en stund började samtalet flyta.

Och när vi skildes åt stod de ute på trappen och kramade om varandra innan den äldre damen gick in i sin färdtjänst.

Jag tror det mötet kommer att göra skillnad i båda deras liv.

Någon har sagt:" Tänk om alla ensamma kom tillsammans - så ensam ensamheten då skulle bli."

Och mot det målet arbetar vi!
Utrota ensamheten!

Ett steg - ett par ensamma i taget!

Jag har verkligen ett drömjobb!

 

luvcatz.bloggplatsen.se

4 september 2013 20:47

Härligt skrivet, härlig läsning, Tack//luvcatz

Kaela

5 september 2013 05:38

Du gör mig glad med din kommentar.
Tankarna hittade en mottagare.
Allt gott till dig!

 

Gunilla

5 september 2013 10:55

Så härlig läsning om ett härligt möte!

Kram

http://gunillasblogg-gunilla.blogspot.se

Kaela

5 september 2013 21:16

Ja det är såna stunder som gör att jag älskar mitt jobb.
Stor kram till dig Gunilla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...