Direktlänk till inlägg 10 september 2013
Har du tänkt på hur ofta vi använder ordet "diagnos" i Sverige idag.
Vi har en diagnos för allting...tror jag.
Framför allt tänker jag nu på skolans värld - barnens värld.
Jag har nästan börjat ställa mig undrande till diagnoser, så pass att jag ibland rent av ifrågasätter diagnoser.
Min gamla mormor sa när en unge var stökig - "låt tiden ha sin gång - det blir folk av de flesta".
Med detta vill jag definitivt inte ha sagt att jag tror att allt vad diagnoser heter är av ondo.
Men tankarna kom igång idag när jag tog emot en ny person i min grupp av personer inom sysselsättningsafasen - och när denna unga fina kille skulle presentera sig för några andra sa han: Hej, jag heter xxxxxxx och jag har diagnosen ADD.
Jag vet ungefär vad den diagnosen står för.
Det är en så kallad funktionsdiagnos enligt den amerikanska diagnosmallen DSM IV. Diagnosen används globalt och de råd och rekommendationer som lämnas till föräldrar och lärare är likartade i alla anglosaxiska länder.
Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.
~ Behov av rutiner och struktur men ...
~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker
~ Låg mental uthållighet
~ Lättdistraherad
~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga
~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne
~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.
~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas
Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurserdå men inser sedan ganska snabbt att det inte var givande, kul - hoppar av och påbörjar något annat istället..
När denne kille fick frågan när han fått diagnosen svarade han: I sjätte klass i grundskolan.
Fortfarande i en mycket formbar ålder.
Hans mamma och pappa fick säkert ett papper med en uppräkning av de svårigheter han ansågs ha.
Det debatterades hemma och med andra....han hörde det ofta.
Klart han fick de här problemen.
Jag undrar dessutom var man lär sig att man ska presentera sig så som han gjorde?
Han har ju så att säga stigmatiserat sig själv i gruppen från början med dessa få ord.
Är det inte lite grymt?
Tyck gärna till - och gärna med avvikande åsikt.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|