Direktlänk till inlägg 27 oktober 2013
Jag gick en promenad i eftermiddags i skogen utanför vårt hus.
Det finns en härlig gammal väg.
Plötsligt möter jag en kvinna med en hund.
Jag frapperas av den livsglädje hon utstrålar.
Särskilt när jag upptäckte att det på botten av hennes ögon bodde en sorg.
Vi slog följe en bit - vi skulle åt samma håll.
Så började hon berätta om sorgen efter maken som dog för ett år sedan - om kampen för att hitta viljan att leva vidare...
Om hur hon lärt sig hitta glädjen i det lilla så småningom - och nu kände det som att hon alltid var glad - trots saknaden - trots sorgen som fortfarande bor i henne.
Hon fortsatte: "Sorgen har en läkande kraft. Någon har sagt att man inte riktigt kan glädjas innan man känner soregn. Vet inte om det är sant - men ibland känns det nästan så."
Till sist skulle vi åt varsitt håll....jag gick vidare hemåt glad över mötet med någon som delat det svåra och det visa med mig.
Visst är det kanske så att sorgen är glädjens syster.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|