Direktlänk till inlägg 13 november 2013
Vi står på bryggan och betraktar skeppet som just lagt ut från hamnen.
Det är dags för någon vi älskar att påbörja den långa färden över havet.
Ju längre tiden går, desto mindre blir skeppet.
Till slut ser hon bara ut som en prick där hav och himmel möts.
Precis när skeppet försvinner vid horisonten säger vi till varandra; Nu är hon borta.
Men skeppet har bara försvunnit ur vår synfält.
Det är inte borta.
Skeppet är lika mäktigt och ståtligt, lika mycket på väg mot sin slutgiltiga destination som det var när det lämnade den trygga hamnen.
Det är ur vårt perspektiv skeppet förminskats, inget annat.
För just när vi säger - Nu är hon borta- finns det andra som ser skeppet komma och som med glada röster ropar - Nu kommer hon...............
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|