Tänk vad barn är kloka!

Detta bara måste jag dela med er.

En vän hade skickat det till min inbox.(Tack Savo, jag tror du läser)

Jag fick så mycket energi och glädje av att läsa detta mitt i en oerhört stökig arbetsdag.

Vilken tur att det kom till min jobbmail så jag fick det just när jag behövde det.

Hoppas det nu kommer till någon mera som behöver det!

"En tolvårig pojke får en uppgift i skolan; att komma på en idé som kan förändra världen.

En otroligt stor uppgift måste jag erkänna, jag skulle inte kunna komma på en idé som kan hjälpa mänskligheten framåt på en kort och koncist sätt.

Det skulle ta mig evigheter att för det första förstå vad som är fel med människor, sedan finna en lösning, en idé, på hur man på ett enkelt sätt kan göra någonting för världen som gör den till en bättre plats.

Pojken, vid namn Trevor, tänker ut en idé.
Hans idé får ut på att om någon gör dig en tjänst, måste du föra det vidare till minst tre andra människor.
Om alla gjorde detta skulle det innebära att alla människor på jorden skulle skapa en god cirkel av kärlek mellan varandra."

 


Idag är det onsdagen den 15 januari och Laura och Lorentz har namnsdag!

Jag gratulerar!

Med sorgen stämmer man aldrig möte!

Den är en oväntad besökare.

Och den är en besökare som aldrig mera lämnar.

Du orkar i början bara prata  med människor som du inte kan undvika.

Kanske blir dina vänner, din vanliga omgivning skrämda..

Det som du  upplever som det värsta iär egentligen bara början.

För sorgen över en älskad som lämnat kommer aldrig att lämna dig.

Ni kommer att vandra tillsammans framöver - du och sorgen.

Den kommer att förändras och vara ganska tyst ibland - men den kommer aldrig att överge dig helt!

Men den har presenter i sina mörka fickor.

Den kommer att ge dig perspektiv.

Följa dig på en resa in i dig själv.

Kanske kommer du att få en alldeles särskild gåva - tacksamhet!

Tacksamhet över det som var.

Och försoning - försoning med det som skedde...

Men du är aldrig ensam mer.

Sorgen går med dig!

Bilden lånad från adlibris där du också kan köpa boken för 49:-

Kristina Hannah är en amerikansk författare som har ett namn som klingar så svenskt att jag först trodde att hon var svenska.

Och undrade hur jag kunde ha missat henne.

Särskilt titeln: "Den frusna trädgården" som är en så stark symbol.

Boken handllar om systrarna Meredith och Nina, och deras mor som är en kylig och distanserad kvinna.

Ingen av systrarna mår bra eftersom deras mor aldrig förmått att ge dem den kärlek som egentligen inget barn kan klara sig utan.

Med pappan har de däremot haft en varmare relation.

När pappan blir sjuk och dör återvänder systrarna till hemmet.

Mamman har tigit om sin bakgrund.
Hon är ryska och systrarna börjar som vuxna efter pappans död ana att där ligger kanske svaret på varför deras mamma är som hon är.

Faktiskt var hennes förflutna så mörkt att hon valt medvetet att tiga.

Men döttrarna ville veta och så småningom rullas historien upp.

Trots allt är detta en bok om försoning som kommer mycket sent - om kärlek - om dotterskap - systraskap och vad det kan innebära - samt om moderskap.

En bok om kärlek helt enkelt.

Jag tog mig med möda igenom de första 50-75 sidorna - och blev så småningom rikt belönad.

Jag tror att anledningen till att jag kämpade mig igenom de första sidorna var Kristina Hannhs sätt att skriva.

På något sätt påminner stilen och språket mig om Linda Olsson som har skrivit Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Sonat till Miriam och Det goda inom dig.

Jag läser gärna mera av denna författare och har tagit reda på att hon åtminstone skrivit tre böcker till som finns på svenska: Nattvägen, Fjärran stränder och Sanningens ögonblick

Du ÄR en betydelsefull människa med massor av betydelse ge till dem du möter. 

Vi  är dåliga på att tala om för varandra hur oerhört betydelsefulla vi är.

Först i dödsannonserna kommer de vackra orden...men då kan den vi talar om  - som vi mycket tidigare borde ha talat TILL - och berättat för -  vilken tindrande glädje personen ger oss bara genom att finnas till - inte höra det längre!

Idag - medan vi har varandra- vill jag komma ihåg att säga till dig hur betydelsefull just DU är för mig!

Ibland är det kanske nyttigt att utsätta sig för den lilla saknaden innan vi får sakna för alltid- så att vi blir påmindra om vad vi betyder för varandra.

Hur glad jag blir att se min arbetskamrat- min granne- och förstås min familj!

Du ÄR betydelsefull och viktig för en hel rad människor- och många är det för dig!

Glöm inte idag hur viktig du är - bara för att du är du!

Idag  - den 14 januari har Felix och Felicia namnsdag!

Jag gratulerar!

Aldrig mer
blir du densamma igen

något har hänt
fast ingenting syns

du har gjort en ny
erfarenhet

För längesedan

fanns ett drömt
bortom

-du är där nu

förändringens vind
som ingen kan fånga

har lagt sig till ro
bland dina tankar

Kaela

Vad än våra händer rör vid så lämnar vi fingeravtryck.

På väggar, möbler, dörrhandtag, böcker, papper ja allt.

Det är oundvikligt.

Med vår beröring lämnar vi igenkänningstecken.

Men vi lämnar också hjärteavtryck

Avtryck av medkänsla, av förståelse och av kärlek.

Det viktigaste av allt...dessa hjärteavtryck som ger mod och styrka till den som möter.