Du är härifrån, därifrån och oavsett varifrån.
Du är han, hon eller hen.
Du har en tro eller flera, eller tror inte mera.
Du är yngre eller äldre, eller känner inte igen dig längre.

Ingen vet vem du egentligen är, nästan inte ens du själv,
knappast jag och särskilt inte hen…
Du, en främling bland främlingar.

Du främmande, ibland så främmande, att det blir skrämmande.

Tänk om det var du som var där?
Tänk om det var du som stod där?
Tänk om det var du som satt där?

Tänk om det var du som låg där?…

Och alla bara gick förbi.
Och alla bara teg.
Och alla bara valde att inte se.
Och alla bara fortsatte, vara.

Du den mobbade, diskriminerade eller den nedslagne.
Du den snart utvisade, hungrige eller den utslagne.
Du den tiggande, gråtande eller den vädjande.
Du den utsatte, främlingen, den främmande.

Och alla bara gick förbi.
Och alla bara teg.
Och alla bara valde att inte se.
Och alla bara, fortsatte, vara...

Alla verkar ha en åsikt om den främlingen.
Alla verkar veta vad den främlingen egentligen gör,
och vad den främlingen egentligen står för.
Alla tycks veta vem den främlingen, egentligen är.

Främlingen med minnen, från fornstora dar.
Främlingen utan namn,
som vandrade, som flög över jorden.

Vi vet att vi är, som främlingen där, är och vi blir alla, till det vi en gång var.

Ja, vi vill bara leva och överleva,
inte döda eller dödas.
Dö ska vi ändå, alla på jorden...

Främling du.
Främling jag.
Främlinghen.

Özz Nûjen