Och här är de- alla kära barn och barnbarn. (De två älsta barnbarnen fattas på bilden - men bor i mitt hjärta.)

Fjäderholmarna

På väg till Fjäderholmarna med hela famijen -2"

Var aldrig rädd för att prova någonting nytt.
Kom ihåg att amatörer byggde Noaks ark medan yrkesmän byggde Titanic....

Okänd tänkare

Egentligen har jag semester - men som frivilligsamordnare utan den kollega jag så väl skulle behöva, men som det inte finns pengar till-  blir det ofta en slags halvsemester.

Men det är gott och väl.

Klagar inte.

Har valt jobbet för att jag älskar det.

Och inget annat jobb i världen kan vara bättre.

Men det kan göra mig ont att det skulle vara möjligt att göra mera om vi var två.

Alltid den snöda penningen som sätter ramarna.

 När jag satt där och väntade på besöket kom några ord osökt i mina tankar: " Alla dör - men alla lever inte."

Tankarna spann vidare och jag insåg att oavsett vad uttrycket har sina rötter så är det sant.

Döden kommer ingen av oss ifrån, varken när den kommer eller HUR den kommer - , men våra liv kan vi ju faktiskt påverka .

Det är så lätt att bara låta dagarna gå och glömma bort att njuta av livet..

Jag brukar ofta tänka att jag inte vill se döden närma sig - och inse att jag levt bara för att uppfylla plikter- eller för att tillfredsställa andras åsikter.

Vilken fasa!

När du kan se tillbaka på ditt liv, med nöjda, glada minnen och att det du har gjort med ditt liv är något du inte skulle ha ändrat på även om du fick göra om det, då är det ett liv som har varit värt att leva!

Det är nu du och jag bestämmer om det är ett sådant liv vi ska se tillbaka på den dag när ingen återvändo finns!

Satt på första parkett idag (i fönstret i vårt arbetsrum) när mamma Skata undervisade sina små om hur man hittar mat.

Vänligt men bestämt avvisade hon deras öppna näbbar och visade istället hur de själva skulle hitta sin föda.

Kände mig ganska prioriterad som fick blicka in i mammabestyren i en skatas liv.

Fick ett argt ögonkast av mamma Skata när jag smög nära med mobilen.

Hann få ett kort på en av hennes små i allafall - innan hon gastade åt dem att snabba sig därifrån.

Ja så små är de inte längre.

Har ju länge hört dem skrika på mamma i en tall en bit bort, men inte sett dem förrän nu!

Någon har sagt att de val vi gör antingen stryrs av rädsla - eller av kärlek.

Det kan låta förenklat, men om man tänker efter så ligger det mycket i det.

Visst kan man fråga sig vem krigar eller  slår, gör andra  illa, ironiserar andra, skambelägger, och skuldbelägger, hatar andra bara beroende på hur de ser ut  - om det inte är de som är rädda som står för detta?

Vad kan få människor att kasta sig i vatten för att rädda en annan människas liv om det inte är att man älskar och inser genom detta varje människas enorma värde?

Vad kan få människor att ge av sin tid och sina krafter för att göra skillnad i någon annans liv - om inte kärleken?

Rädsla är ett känslotillstånd vi alla dagligen upplever.

Rädslan är också en av våra kraftfullaste känslor.

Rädsla utgör alltid reaktionen på något som vi upplever som ett hot.

Ett hot mot vår existens på det ena eller det andra sättet.

Kärleken är trygg, lugn och allomfattande.

Kärleken är det sanna tillståndet.

Se på små barn.

De bara är!

"Den dagen människan tog in rädslan i sitt liv, tog hon också in en bit av helvetet", läste jag någonstans på nätet för några dagar sedan.

Det är starka ord.

Men visst - tänker man efter så ser man att de är sanna.

Rädslan är nämligen vår enda fiende.
Det enda hindret för att lyckas är rädslan för att misslyckas.

Det finns inget farligare än rädsla. 

Låter vi rädslan styra våra val, då blir konsekvenserna de värsta tänkbara.

Och motsatsen är också sann.

Om kärleken får styra våra liv får vi ett fullödigt liv - vi får känna att vi är betydelsefulla, att vi kan påverka.

Äkta kärlek eller villkorslös kärlek har inget behov av övertag då den inte är dömande ...

Eftersom kärleken inte är dömande uppstår det inga intriger eller skitprat eller annat som solkar och förmörkar våra liv.

Den vanligaste ursäkten för att inte välja att handla i kärlek är:
- Min insats är ju ändå bara en droppe i havet”.

Minns vad Moder Teresa sa:

- Det vi gör är bara en droppe i havet. Men om just denna inte var  i havet, skulle havet vara mindre -  på grund av att det saknas en droppe-

Med de orden avslutar jag mina enkla tankar i detta enorma ämne - och önskar DIG en skön och fin helg!