Vi har alla mött dem.

De bittra som strör elakheter omkring sig.

Som svarar snäsigt på vänliga frågor.

Som är helt omöjliga att vara till lags.

Nu och då har jag mött en kvinna genom mitt arbete som är precis så.

När jag har hört att det är hon i telefonen har jag haft svårt att undertrycka en suck.

Och svårt - förstås - att vara välkomnande när hon plötsligt stått på min tröskel.

Jag öser på med vänlighet och goda ord och får snäs till svar - vad leder detta till, har jag tänkt många gånger.

Efter ett möte med henne har jag dessutom många gånger tänkt: "Undrar hur länge det dröjer innan jag inte kan vara tyst...innan jag ställer frågan varför hon är så arg och bitter."

En dag,i början på sommaren, stod hon plötsligt där igen.

Jag kände hur det kröp på ryggen av irritation och stress.

Bortkastad tid - igen tänkte jag.

Men - jag lade också märke till att något var annorlunda.

Hon stod där och fingrade på sin väska medan hon sa: "Jag skulle vilja prata med dig. Har du tid nu eller kan jag komma tillbaka?"

Jag hade inte tid - inte egentligen - men tog mig.....för jag mer anade än hörde en annan nyans i hennes röst.
Hon tackade ja till kaffe och medan hon drack ur koppen och tuggade på den hårda ICA-kakan säger hon plötsligt: "Jag vill be dig om förlåtelse för att jag varit så grinig mot dig, fast du är så snäll."

Så började hon...så kom allt forsande....om barndomen...om pappas övergrepp och mammas svek...om aqndra vuxna-som inte såg - eller i varje fall inget gjorde.....om tonårens ensamhet..
Om mannen hon så småningom mötte som misshandlade och våldtog henne....

Om den nu vuxna sonen som inte bryr sig om henne

(Gissa om jag skämdes för tankar jag haft under tiden bakåt)

Hon var fortfarande på sin vakt.
Hela hennes väsen utstrålade misstänksamhet...beredskap till flykt...

Men - det stora var att hon kom och berättade.

Hon kom nästa dag...och nästa dag...

Började försiktigt undra om hon kunde hjälpa till med något...

Och det kunde hon.
Till vårt sommarkaffe hade hon bakat dignande fat med godsaker.

Nu - när verksamheten är lägre och jag mest jobbar hemifrån under juli ringer hon varje dag.
Och det är en stor glädje att prata med henne och se hur det kliver ut en fin fantastisk kvinna som vågar vara lite mera den hon egentligen är för varje dag.

Igår berättade hon att hon varit ute och fikat med sin son.

Glädjen bubblade i hennes ord...

När jag sedan drog fram vattenslangen för att vattna rosorna tänkte jag::Det är som en slang med vatten då den knölar sig, det slutar att flöda fritt.

Vi spänner oss, bär på en sorg, känner oss bittra och negativa och allt har en orsak.

 Men när vi vi (för att fortsätta den något haltande liknelsen) rätat ut vecket på slangen så flödar det - vi blir medvetna och vågar tala  - så renar orden-rensar bort det onda - och så finns helandet av vårt inre där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...