Direktlänk till inlägg 26 oktober 2014
Vandra under stjärnorna är en bild som varieras genom hela Pär Lagerkvists författarskap.
Det har med sökande att göra, med andakt kanske men också med något som är alltför stort och obegripligt och därför skapar ödslighet och främlingskap, utestängdhet från den vanliga, jordiska vardagen.
I denna dikt beskrivs hur jagpersonen som barn upplever stjärnhimlen en kväll när han skulle hämta in ved till sin mor:
Med vedträna i famnen kom jag att se upp i himlen
och då såg jag dem däruppe, omgivna av sitt gränslösa mörker.
Överallt ovanför mig fanns de i en ödslighet utan gräns.
Jag stod alldeles stilla. Och allting försvann för mig,
allt som funnits förut, allt som varit mitt,
min lilla häst med tre ben, min gummiboll,
min glädje att vakna om morgonen,
solskenet, stenkulorna och den stora kulan av glas,
alla mina leksaker.
När jag kom in till mor igen och lade ifrån mig vedträna vid köksspisen
märktes säkert ingenting särskilt på mig, säkerligen inte.
Men när jag gick och satte mig på min pall långt bort från de andra
var jag inte längre något barn.
Pär Lagerkvist
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|