Är du född på femtiotalet?

Då var dina första promenader säkert i en barnvagn liknande denna

lekte med en docka som såg ut ungefär så här

eller en sådan här bil

Du var ett ganska omedvetet barn som var hemma hos mamma på dagarna.

Håll med om att man blir lite nostalgisk av såna här bilder.

Slits mellan känslorna.

Saknar sommarens värme och ljusa kvällar så oerhört  mycket.

Njuter samtidigt av det vackra i hösten och fyller lungorna med hög och klar luft.

Gläds åt krassen som trotsigt blommar vidare allt medan höstlöven faller.

Den vill jag ta som förebild.

Vi som närmar oss livets höst har kanske redan sett "ett och annat löv falla"

Men låt oss trotsigt fortsätta att blomma!

Vi har fortfarande all denna skönhet inom oss som vi burit genom livet.

Höst - det är inte bara vissnande.

Det är också mognad.

Varm gyllene mognad att ta vara på.

 Fort försvinner de - åren i livet!

Det gäller att ta vara på varje dag.

Hitta den gömda skatten varje morgon som kommer.

Dela med oss av vår mognad.

Inte skyla över den utan låta den glänsa!

På något sätt är ju hösten vårens mening.

Det är om hösten skörden av vårens möda faller i vår famn.

Det är likadant i vårt liv.

Öppna famnen och ta emot.

Det har du gjort dig förtjänt av!

Du slet för det under vårdagarna som passerade så svindlande snabbt!

Allt längre blir skuggorna, när höstsol 
går i kanten,
nu höstlöv målats med lätta penseldrag.
Mellan molnen genom gluggarna höstsolen 
tar chansen
att ge oss en glimt utav höstens behag.

Om än vi saknar sommaren så vill vi ändå se
vad en höstsol har att bjuda på.
Om allt en sommar hade av fägring åt oss ge
det kan vi meditera om när mörket 
faller på.

Så vilsam kommer skymningen när höstkväll 
stänger grinden
till dagen som var grå och nu går in i natt.
Nu genom kala grenar rasslande 
går vinden
när löven lagts till ro över vissnad blomrabatt.

Nu åter gått en sommar å dagen går 
mot hösten
med himmel som är hög och lyser blå,
ej längre ängar blommar, men vi kan 
finna trösten
i dagar som är vilsamma och grå.

Det är för oss en lisa att låta tanken gå
tillbaks till sedan länge svunnen dag,
få sitta blott å drömma när mörkret faller på
då lågan uppå hällen lyser svag.

Så vilsam kommer skymningen när höstkväll 
stänger grinden
till dagaen som var grå å nu gått in i natt.
Nu genom kala grenar rasslande 
går vinden 
när höstlöv lagts till ro över vissnad blomrabatt.''

"För mig okänd poet"

Ta hand om dig själv!

Du fina, fantastiska människa!

Det är viktigt!

Men många av oss glömmer det - vi  glömmer att vi är som bilmotorn - utan att den blir smord och tankad kommer bilen att stanna.

Det gör vi också - om vi inte ser till att ge oss själva en "rundsmörjning" nu och då.

Och ser till att tanka ro - tanka stillhet - tanka frid och kärlek.

Vi har alla vår "favoritmack."

Själv läser och/eller skriver jag gärna lyrik.

Eller lägger mig i ett varmt bad  - länge....

Umgås med barn - sätter mig och ser in i ett akvarium eller planterar och sår...

Du kanske går på konsert eller bio.

Oavsett vad dina favoritmack heter - se till att tanka!

En bra grundregel är att behandla sig själv som man behandlar sina vänner.

Ge dig samma omsorg och förståelse du skulle ge dem.

Bestäm dig för att du förtjänar att må bra.

Tro inte att du är "en bil som kan gå utan bensin".

Ta dig tid att tanka - andas och bara vara .

Sluta springa vilse i dina problem i tankarna.

Genom att koncentrera sig på det som är bra och att försöka se lösningar i stället för problem, bygger du upp en inre styrka som hjälper när det mesta känns tungt.

Stanna upp och njuta av ögonblicket.

Dra åt handbromsen i ditt liv och lukta på en blomma, betrakta en vacker vy eller njut någon bra musik!

För allt i världen - bränn inte ut din motor!

Tanka!!!!

Hur tar vi en paus i dagens varande

när vi i allt är aktivitet

bokar vi in tid

måste vi faktiskt skapa dem själva

är den ett påfund

modernt

hur många dagliga behöver vi

är vi i dem lika

viktiga

i grunden från barnsbenens spring

till farfars små steg

och mormors

Under pausandet pustar jag ut

andas in luft genom näsan

ut genom munnen

lägger händerna på magen

sänker axlarna

blundar

hotbilder skuffar jag undan

kopplar bort smärtorna

och öronsuset

jag bromsar de fladdrande tankarna

tänker ingenting störande

bara hjärtat tickar

Eivor Hultdin

Idag har jag pratat med en kvinna född 1909!

105 år!

Helt otroligt vital och pigg.

När jag frågade henne hur det är att vara 105 år svarade hon: Ja man kan ju säga att horisonten har kommit riktigt nära.

Du vet  den som var långt långt borta när man en gång i tiden var riktigt ung.

Jag tyckte det lät så positivt.

Horisonten har kommit nära.

Vi  lever allt längre i Sverige.

På 150 år har medel­livs­längden ökat från strax under 50 år 1861 till omkring 80 år idag.

Och det beror förstås band annat på att en del blir riktigt riktigt gamla.

Över hundra år.

Undrar om det finns  en övre gräns för hur gamla vi kan bli?

Det finns olika uppfattningar om det.

Att bli gammal bara för att bli gammal är ju inte kul.

Men om man blir gammal och mår så bra som damen jag talade med idag.

Då tror jag det är riktigt roligt!

Att vara generös mot sig själv är att ge sig själv en stor gåva

Egenkärlek är den första kärleken - basen för all annan kärlek.

Våga ge uttryck för den underbara kreativa person du är!

Bli medveten om din inre rikedom!

Låt din generositet lysa - låt både dig själv och andra upptäcka att du är mycket större än vad både de och du tror.

Varje människa är unik och fantastisk. Du är inget undantag!

Ge dem du möter idag det allra bästa- den verkliga person som jantelagen har förpassat till en mörk vrå inom dig!

Låt ditt ljus lysa! Då tänder du också andra!

Världen behöver det!!

Tillsammans man vi göra världen ljusare!