Direktlänk till inlägg 1 november 2014
En man, placerad på mitt arbete i en arbetsmarknadsåtgärd har mött något av det svåraste man kan möta.
Hans son, en ung kille, har tagit sitt eget liv.
Mannen är sjukskriven för närvarande, men kommer ändå in på obbet varje eftermiddag och säger: "Jag vill bara sitta en stund....och en lång stund sitter han - tyst!
Så börjar han prata...osorterat, rörigt....och blicken som möter mig är så svart av sorg att det bränner i min själ.
Jag har inga ord....men jag har upptäckt att jag behöver inte ha så många ord.
Det är han som behöver få ut sina känslor i ord.
Och på något sätt...oordnat, rörigt...tror jag han får det.
Igår hade han varit och beställt gravsten.
Begravningen blir nu i början på november.
Jag rördes så starkt av den känsla han gav uttryck åt genom att säga: "Men de är så hårda...alla stenarna....
Ibland bjuder livet på hård sten
Tyngre än vi kunde drömma om att vi skulle behöva möta.
Jag tror att då behöver vi människor.
Inte människor med ord....för inga ord räcker till.
Men männsikor som orkar vara där...och lyssna...finnas...
Jag hoppas att närvaron ska ge honom något.
Känslan av att han inte är absolut ensam i denna den ensammaste av känslor.
Att ha mist sin son!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|