Jag sitter framför ett mysigt litet fönster.

Håller på att lära mig att jag bor här nu .

Det tar tid tydligen.

Har haft så jättetufft på jobbet sedan vi flyttade in att jag mest har sovit hemma.

Morgnanrna har varit tidiga och kvällarna sena.

Ikväll blev det lite tidigare hemgång.

Nöjd låste jag dörren och satte på larmet efter en dag med flera möten med dessa fantastiska frivilliga som jag har glädjen att samordna.

Tidigare än någon annan kväll i veckan.
Sedan hem och nu har jag ätit en härligt god midfdag - en indisk gryta som mannen i mitt liv lagat.

Varför inte ge er receptet som jag en gång i tiden hittade någonstans på nätet.

DETTA BEHÖVER DU HA HEMMA:

3  medelstoramorötter i stavar

2 gula lökar, .

1 röd paprika.

2 msk olja

 1 msk curry

1 burk kikärtor

1 burk kokosmjölk

 3 bananer, skivade (

1 grönsaksbuljongtärning

jordnötter till servering

smaka av med salt och socker

Detta är alltså en vegetarisk gryta.

Man äter mycket vegetariskt i Indien

SÅ HÄR GÖR DU:

Skiva morötter och bananer.

Hacka lök och paprika

 Tillsätt curryn och låt den fräsa med i ytterligare några minuter.

Smula i buljongtärningen.

Tillsätt kikärtorna och rör om.

 Tillsätt kokosmjölk och låt försiktigt koka upp.

Häll i bananerna och låt det hela bli varmt.

Smaka av med salt och socker

Serveras med ris och jordnötter. Gärna Basmatiris.

Såååå gott- enkelt och billigare kan det knappast bli med en god middag.

Grytan har ett riktigt indisk-klingande namn: Kadala pachakkaya kootu

Tyvärr kah jag inte översätta det!

Om du kan blir jag glad att få veta det.

Och som vanligt har vi glömt att fota den färdiga grytan.

Så du får lov att göra den för att se hur den ser ut.

Nu är jag jättetrött, men ska se om jag orkar slutet av Skavlan.

Önskar DIG en god natt!

Och så - ett klokt ord att ta med oss in i sömnen

"Jag vet inte vägen till framgång, men vägen till misslyckande är att försöka vara alla till lags”.    

Bill Cosby

Nåddes just av budskapet att Sverige mist en av sina allra finaste poeter - Tomas Tranströmer.

Jag har aldrig träffat honom - men jag tycker mig ha en aning om vem han är genom hans dikter.

Glad att han hann få nobelpriset medan han levde och att det inte kom postumt som det gör så ofta när det gäller poeter.

För man ska veta att det finns inget svårare inom litteraturen än att skriva poesi om man ska få ett nobelpris.

Han är en av våra mest lästa svenska poeter, känd runt om i världen bland annat i Kina och USA.

Han debuterade 1954 med "17 dikter" och har sedan dess givit ut ett tjugotal diktsamlingar.

Om jag inte har fel är han översatt till ett tjugotal språk.

De sista femton åren av sitt liv levde han med skadan efter en stroke.

Den tog hans talförmåga.

Men i honom bodde fortfarande orden....

Han fortsatte att skriva.

Mest i haikuform, som i och för sig inte var nytt för honom.

Tack Thomas Tranströmerför det du har givit dina medvandrare under dina 83 år på jorden!

Jag slutar tankarna med en av Thmoas Tranströmes mest kända och kanske mest älskade dikter:

Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån, en kommer utifrån
Och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Den som märker vad som håller på att hända ropar förtvivlat:
”Stanna! Vad som helst, bara jag slipper känna mig själv.”
Tomas Tranströmer

Och dessa ord av honom

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.

Tomas Tranströmer

Läste för en tid sedan om en man som planterade en ros och vattnade den noggrant, och innan den blommade så tittade han litet närmare på den.

Han såg knoppen som snart skulle slå ut men han såg också taggarna. Och han tänkte: "Hur kan en så vacker blomma komma från en växt med så många vassa taggar?"

Han blev nedstämd av dessa tankar och lät bli att vattna rosenbusken.

Ni kan ju tänka er vad som hände.

Rosen dog innan den hann slå ut.

Så är det med många människor.

Det finns en ros i varje själ.

De gudalika egenskaperna som finns i oss från födseln växer tillsammans med de taggar som våra fel utgör.

Vi ser på oss själva och ser bara taggarna, det otrevliga.
Vi blir missmodiga och tänker att ingenting gott kan komma från oss.

Vi låter bli att vattna det som är gott inom oss och så dör det kanske.

Vi ser inte vilka möjligheter, vilka resurser vi har.

Vissa människor ser inte rosorna inom dem själva.

Någon annan måste göra dem medvetna om dessa.

En av de största gåvor en människa kan äga är att kunna nå innanför taggarna och hitta rosorna inom andra.

Detta är vad som karakteriserar kärlek: att kunna se en människa och känna henne med alla hennes fel, men också upptäcka den fina själen, och sedan hjälpa henne att förstå att hon kan komma över sina fel.

Om vi visar henne rosen så skall hon besegra taggarna.

Då kommer hon att blomma, och blomma - till glädje för sig själv och för många andra.

Det viktigaste vi kan göra i denna värld är att handla så att vi hjälper andra att upptäcka sina rosor och inte sina taggar.

Då når vårt liv sin mening och sitt mål - och vi hjälper någon annan att att göra detsamma!

Dagsljuset finns därute, trots dimman.

Det är skönt att det är fredag idag.

Arbetsveckan har innehållit många många timmar och jag har knappt mer än sovit hemma.

Ser fram emot en helg tillsammans med mannen i mitt liv och sonen med liten dotter som kommer imorgon.

Så viktigt det är för oss människor att ha någonting att se fram emot!

Även om det är vktigt att leva idag.

I nuet!

 Men nuet blir inte sämre av den förväntan vi känner inför något som ska komma.

Att se fram emot något behöver inte betyda att vi inte lever idag.

Det kan förhöja  den här dagen redan innan det är här.

Just nu ser jag också fram emot en arbetsdag med möten med människor.

Människor är det mest spännande jag vet!

Jag önskar dig en bra dag - när du får möta människor du gillar....

Idag har Rudolf och Ralf namnsdag och jag gratulerar   

Stort grattis också till dig som fyller år   

Så ngra visa ord till oss att ta med oss in i dagen:

"Den stora människan är den som inte förlorar sitt barnahjärta"

Mercius