Visst är det märkligt att man ofta skjuter upp sänggåendet bara för det känns så erbarmeligt jobbigt att borsta tänderna, tvätta ansiktet och komma i nattkläderna - så att man blir uppe längre än man tänkt - och kanske till och med längre än man önskade.

Men nu är det dags!

För mig i alla fall!

Att ta mig igenom detta med tandborsten och ansiktstvätten och hamna i horisonttalläge.

Önskar att du - när det är dags för dig - möter en natt med skön sömn och vackra drömmar!

Ett citat att ta med oss in drömmarnas rike:

"Glädje är värdefull som guld. Men guld är inte lika värdefullt som glädje."

Okänd tänkare

Jag har aldrig träffat föräldrar som inte älskat sina barn, men ändå kan deras omsorg om barnen ha stora brister.

Och kanske är det på grund av detta som jag nu och då möter idag vuxna barn som säger sig ha svårt med att försonas med sin barndom.

För älskade - det är alla barn av sina föräldrar.

Hur svårt dessa föräldrar än har att tillgodose sina barns behov så älskar de barnen innerligt.

Jag vet att många barn tar ett oerhöst stort ansvar då de märker att föräldrarna inte mår bre.

Och jag tror att i takt med att de blir vuxna så börjar de se att de missat något.

Och det har de verkligen gjort.

Men - det är ändå aldrig försent att försonas med sin barndom - och med sina föräldrar om de finns kvar i livet!!

Om dina föräldrar inte orkade visa dig hur oerhört mycket du betydde för dem - så var det ändå så.

De såg dig som det absolut bästa i sitt li8v.

Men du vet attm ycket var tokigt.

Så är det.
En del har gått fel, en del är trasigt.

Och du har rätt i det.

Men -  ”sanningar”, som man byggt upp sitt liv kring, måste rämna.

Frisk luft måste blåsa genom ditt liv om du ska ha möjlighet att bli en lycklig människa.

Försonas - det är inte enkelt.

Nej inte alls.

Men det är absolut enda vägen till att låta ditt inflammerade inre få sköljas igenom och bli rent och helt.
Försoning är den antibiotika som själen behöver för att renas och få möjlighet att fungera harmoniskt.

Låt inte ditt minne av och din berättelse om dina föräldrar reduceras till en ynka nedsättande beskrivning, såsom självisk, ond, eller dum i huvudet.
Det finns alltid ett annat sätt att beskriva en människa.

Från en annan vinkel.

Det är alltid absolut möjligt.

Det är dina föräldrar  värda!!

Jag vet att du finns som haft en så helvetisk barndom att du inte ens orkar tala om den.
Men idag är du vuxen och en fin människa.

Hur kan det vara möjligt om dina föräkdrar var så genomonda?

Inget är helt svart eller vitt.

Inte hur svart det än var i din barndom!

Det fanns stråk - av ljus av upprättelse till förälder även för dem som var dina.

Ta tag i det stråket.

Och försök förstå!
Du ska veta att de vet mer än väl att du haft det svårt.

Men det är ju nu en gång så att vi kan misslyckas med det mesta här i världen, men att erkänna att man misslyckats med sitt föräldraskap det klarar i princip ingen.

Så hjälp dem på traven.

Berätta att du såg att de försökte även fast allt blev så fel.

För att bli en hel människa så måste man kunna försons med sin barndom.
Helst också med sina föräldrar.

Men om detta är absolut omöjligt för dig - så försonas med att din barndom inte var en dröm.

Snarare en mardröm.

För att du ska kunna gå vidare som en fri och harmonisk person.

Det finns någon som har sagt: "Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom."

Den som sa detta har fel!
Alldeles åt skogen fel.

Du kan inte kliva in i din mors livmoder och låta dig födas - igen - börja om.

Men du kan försonas med att din barndom var helt igenom  galen.

Det kommer att innebära att du kan gå vidare stark och fri - med en försonad barndom bakom dig - och ett harmoniskt vuxenliv!

Man hör numera ofta uttrycket "Att växa som människa"

Men vad betyder det egentligen.

Jag tror att vi alla har en slags intuitiv förståelse för vad det betyder - men - hur ska vi komma dit?
Hur ska vi kunna växa?

Jag tror att det är viktigt att nu och då - och kanske med en viss regelbundenhet stanna upp och verkligen möta sig själv, ifrågasätta alla måsten som livet, andra människor eller vi själva sätter upp för oss.

Att växa som människa är en process som fortgår hela tiden i livet.

Att växa som människa innebär att växa inifrån.

Men vi behöver triggas av utifrån kommande händelser.

Andra människors reflektioner och de livsupplevelser de delar med oss.

Ibland kan vi uppleva det svårt att växa som människa.

Att utmana sig själv, lämna komfortzonen, kasta sig ut och göra nya erfarenheter som sedan ska bearbetas.

Jag brukar i det här sammanhanget ofta tänka på barnen.

Vilka otroliga förebilder de är.

Så mycket vilja och koncentration de kan lägga ner på att nå dit de vill.

Den lilla ungen som vill nå kakfatet till exempel.
Och nästa gång vet den här lilla människan redan mera om hur den ska komma åt den åtråvärda kakan.

För barn är ögonblicksmänniskor - de lever här och nu!

Och det ger dem de vidöppna sinnen som också vi måste ha - om vi  ska utvecklas och växa!

Att alltid reflektera över det vi möter gör att vi växer så det knakar.

Att reflektera är som att sätta sig vid sidan av sig själv och observera vad som händer och lägga märke till känslorna som kommer - fundera över vad de betyder.

Egentligen finns det bara två krafter – eller motpoler – i universum.

 Kärlek och rädsla.

Kärlek expanderar och ger tillväxt, rädsla krymper, fryser och hämmar.

Det stora är att ger vi kärleken utrymme så besegrar den rädslan!

Och du!

Glöm inte att bemöta dig själv så som du bemöter andra människor!

Med respekt och vänlighet!

Idag är det den 14 maj och Halvard och Halvar har namnsdag!  Jag gratulerar!  

Jag gratulerar också dig som har födelsedag idag!

n morgonhälsning till dig i form av Eva Jagrells dikt.

Förtvivlan ligger ständigt på lut,
bakom vardagsmaskerna
hånler demonerna
Men nattens mörker försvinner
och morgonen förlöser sig själv
i ett nytt leende