Direktlänk till inlägg 15 oktober 2015
Frihet är ett ord som alla älskar tror jag.
Det signalerar något bra till oss.
Är frihet att göra som man själv vill i varje stund?
Och kan vi vara fria och ändå beroende av andra människor samtidigt!
Finns det en bortre gräns för friheten och hur ser den i så fall ut?
Många tankar om frihet så här över en tallrik soppa vid skrivbordet.
Att vara fri tror jag är något vi upplever oss som när vi trivs med vår tillvaro.
Med jobbet.
Med vår partner.
Och visst kan frihet innehålla hänsynsagande.
Jag ställde frågan var friheten slutar.
För mig slutar den där min frihet inskränker på en annan människas frihet.
Ett tankespråk som jag verkligen gillar är detta:
"Absolut frihet är detsamma som absolut meningslöshet, för människan är människa endast i kraft av en mängd beroendeförhållanden."
H C Branner
Alltså - ja jag tror man kan vara beroende och ändå fri.
Om det inte vore möjligt kunde vi ju inte älska någon.
Och samtidigt vara fria.
När vi älskar blir vi ju beroende av den personen som är föremål för våra känslor.
Tankar medan jag äter min lunch vid skrivborde.
Nu är det dagsatt börja jobba!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|