o

Man brukar säga att växer gör vi  när vi vågar lämna det invanda och ge oss ut i osäkerheten, för att testa våra gränser, utmana oss själva och ifrågasätta de livsmönster vi skapat - eller som skapats av vår vana.

Någon har sagt att vårt behov av växt ständigt kämpar mot vårt behov av trygghet.

Men kan man inte växa när man är trygg?
När dagarna går efer invanda mönster och allting känns som att vi utan några som helst svårigheter kan manövrera mellan de skär och grund som ändå kan dyka upp.
Jo, jag är övertygad om att man kan växa även då.

Men visst är det också så att växten kanske blir både snabbare och djupare när vi tvingas navigera på okänt vatten.

Vi måste ju då plocka fram alla de resurser som vi har - men kanske inte ens hade en aning om att de fanns hos oss - där -  i den lugna viken.

Någonstans inom oss finns insikten att växande är ett val!

Ett val som innebär att kanske  otrygghet och ångest knackar på dörren  -  men innerst inne vet vi ju ändå att det finns något att sträva efter i detta svåra -   som kommer att ge mig en fördjupad livsinsikt.

Och större livskunskap förstås.

Växandet är nog alltid ett val- men däremot är det inte alltid så att det som leder in oss på nya osäkra vägar är ett val.

Jag känner det så i min tillvaro just nu.

Allt vant är borta.

Jag som aldrig varit hemma annat än sommarlov och semestrar  - och mammaledigheter sedan jag var sex år, jag är nu hemma alla dagar.

Jag famlar efter redskap  att klara detta - och jag är övertygad om att jag kommer att hitta dem.

Jag har inte valt vägen.
Den valde mig.

Men jag väljer om denna okända väg ska mejsla fram nya fantastiska insikter hos mig....

Ingen väljer ju förstås att få en allvarlig synskada.

Men den har alldeles säkert ett ärende till mig.

Och jag kommer att växa - det ä'r jag övertygad om.
För jag har valt att ta emot den här vägen så, istället för i bitterhet och obesvarade frågor.

Även om det hela tiden, och i en takt jag oftast upplever allt för snabb, blir nya saker jag inte kan klara - eller inte kan klara på egen hand.

Ha nu en riktigt skön tisdag!

Det är något särskilt med tisdagar.

Det vet var och en som har läst "Tisdagarna med Morris".

Boken handlar om ett flertal möten (tisdagsmöten) mellan författaren och dennes gamle lärare som nu insjuknat i ALS och är döende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...