Demens ses ibland som”de anhörigas sjukdom”.
Att se en make eller maka, ett syskon eller en vän,en mor eller far, en farfar/morfar, farmor/mormor sakta men säkert tyna bort är en djup smärta.

Ändå tror jag att det inte går att ensidigt beskriva demens som de anhörigas sjukdom.

I början av sjukdomen är det helt säkert oerhört svårt att vara den som drabbats av sjukdomen.

Den vars hjärna inte längre uppför sig som den brukar.

Jag är övertygad om att det är en lång tid av smärta oro kanske till och med fruktan- och en djup sorg med många frågetecken att tvingas  inse -  att där går vägen jag kommer att föras'

Och de mina, dem jag älskar.

Hur ska det bli för dem?

För mig?

Det är vanligt att uppleva minnesstörningar faktiskt både som yngre och äldre, även om det kanske är vanligt att de ökar med antal år vi levat.
Är man äldre när man råkar ut för att ha tappat namn eller händelser ligger nog ganska omgående rädslan för att det är första steget i en demenssjukdom nära till hands.

De här tankarna satt jag i på vägen hem från helgens besök hos mina fina svärföräldrar.

Min ljuvliga svärmor har redan vandrat en bit in på denna hemska sjukdomsväg.

Och det gör ont att se hur hon går djupare och djupare in i skymningslandet.

Än är hennes kram varm och mjuk och hennes röst så kärleksfull då vi säger hejdå....men så mycket tröttare var hon idag än för bara tre veckor sedan.

(Vi har sedan juldagen inte kunnat varit dit eftersom vi kämpat med super-dunder förkylning både mannen i mitt liv och jag som vi inte velat smitta ner desm med, annars är vi dit ofta två gånger i veckan.

På så sätt hann det gå så lång tid att försämringen är tydlig.

Svärfar var trött.....att vara 83 år och anhörigvårdare med en egen hälsa som vacklar är verkligen inget för veklingar.

Det är en sak som är säker.

Måtte man snart hitta anledningen till demenssjukdomarna så att de som är unga idag slipper se käna och nära långsamt tas ifrån dem.

Detta är en länk för dig som anhörig

Läste här om dagen begreppet "psykiska mord" om förtal.

Samma vilja att människor vill skada, medvetna handlingar, väl uttänkta och planerade.
Det är samma slags energier som är i rörelse i båda fallen, avsedda att skada en eller flera andra personer.
Bra med klarspråk tycker jag....som inspirerades så att  när jag läste uttrycket rasade bilderna fram i mitt inre, sårade blickar, uppgivna ansikten, hängande axlar. I varje fall var deras fantastiska kompetens och potential grundskjuten av förtalet.

Så mycket n'ämare mord kan man kanske inte komma.

Att förtala någon, vilka drivkrafter ligger bakom det beteendet?

Nästan alla människor kritiserar, baktalar eller fördömer ju sina medmänniskor. 
Åtminstone stöder skvaller och kritik, aktivt eller passivt.
Varje dag.

Är vi då alla potentiella "mördare"?

Nej så illa är det ju förstås inte.

Men vi har alla en viss avund inom oss...eller...ja...nästan alla.

Vi lär inte komma undan avund, den ligger djupt i vår natur..

Enda sättet att bli av med den  är att inse och medge för oss själva att den finns.
Försöker vi bara trycka ner den blir den snart en farlig instängd kraft.

Att förneka eller trycka undan den är det mest framgångsrika beteendet till att göra den farlig.
Avslöjad ger den oss faktiskt kraft till att arbeta med oss själva.

En superviktig sak är att bara jämföra oss med oss själva. Så snart vi börjar jämföra oss med andra har avunden fått en dörr eller åtminstone en liten springa i en dörr för att komma in.

En människa som alltid är kvick till en negativ kommentar om en medmänniska, som alltid förtalar - ja då handlar det om en sjuklig avund som i sin tur leder till ett sjukligt hat och som i värsta fall kan leda till döden för den som fallit "offer". (Bakom många självmord finns en mördare.)
Anledningen till att vi fortfarande "dras med mobbning" på arbetsplatser i skolan, i samhället som helhet, beror på att den här typen av förtalare har "mobbat" sig fram till höga positioner inom så gott som alla arbetsområden.

Det gäller att avslöja avunden - både hos oss själva och andra....

Då har vi en rejäl möjlighet att istället bli människor som framhäver varandra, lyfter varandra!

Sådana människor vill vi ju egentligen vara allihopa.
Så det är bara att vi börjar jobba med oss själva!

Och DU ha en härlig lördag - den är faktiskt DIN att njuta på DITT sätt!

Och ett ord att ta med oss och fundera på....

Förtal drabbar tre personer: den talande, den tilltalade och den omtalade.

— Talmud (judisk urkund)

Söndag är det idag - och det är den 14 januari1

Felix och Felicia har namnsdag!

Jag gratulerar så varmt!

Graulerar även DIG som har födelsedag idag lika varmt!

200 159 män bär namnet Felix i vårt land.

Felix har latinskt ursprung, med betydelsen lycklig.
Namnet användes i Skåne redan på 1200-talet.

14 859 kvinnor bär namnet Felicia i Sverige!

Felicia  kommer av det latinska ordet felicitas "(stor) lycka". 
Namnet går att spåra ända till det gamla Persien då Felicia var beteckningen för extra vackra vildkatter.

Gör nu en riktigt mysig bemärkelsedag!