Direktlänk till inlägg 22 februari 2017
I mitt sovrum hänger denna taklampa.
Kanske ser den ut som vilken taklampa som helst för dig.
Men det är den inte.
Den är gjord på Karlskrona lampfabrik någon gång vid 1920.
Så kom den att hänga i en lampaffär i Uppsala.
Där inköptes den 1926 av min morfar.
Det har berättats för mig hur han satt de fyra milen hem i bussen med lampkartongen stadigt placerad i knäet.
Lampan hängdes i det finaste rummet, det man kallade salen.
I huset fanns förutom morfar, hans fru och fyra barn.
Den minsta bara tre år.
Det var en idyll som lampan tittade ner på.
Men snart kom ett mörker som inte ens lampan kunde skingra med alla sina ljus.
Husets unga härskarinna rycktes bort av sjukdom.
Tänk om lampar kunde berätta.....om sorgen...om tårarna....men också om hur glädjen långsamt återvände.
Hur en ny kvinna började stöka i huset.
Som snart gjorde sig älskad av alla.
Sorgen finns alltid kvar...men glädjen återvände i morfars liv och hus.
Lampan fick på nytt skina över glada släktmiddagar.
Det har den gjort i många år...först för morfar med familj....sedan för min mor...
Glädje och sorg har lampan sett- och ibland kan jag tycka att jag hör hur den viskar om det den hört och sett.....
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | ||||||||
|