t  


I allas våra liv kommer det ibland dagar som känns som en vandring i lera  eller en isande vind att ta sig igenom.

Jodå- jag har också sådana dagar ibland....

Tror ingen helt och hållet slipper undan dem.

De hör till livet.

Det handlar mera om att skaffa sig redskap för sin vandring under de dagarna än att försöka undslippa dem.

Jag hade en gång en vän.

Hon drabbades av en bilolycka och låg sedan de sista 20 åren av sitt liv i respirator.
Hon var 22 år när olyckan skedde....

Vi var ungefär lika gamla.

Rädd och ledsen gick jag för att hälsa på henne första gången efter olyckan....

Vad säger man....vad gör man....min livsvandring ditintills hade inte givit mig någon insikt eller träning i hur man bemöter den som förlorat så mycket.

När jag kom in i hennes rum låg hon med slutna ögon och massor av sladdar och slangar....

Satte mig på yttersta kanten av en stol som stod i rmmets hörn och sa: Elisabeth, jag är här.
Såg att det ryckte lite i hennes ögonlock.

Och kände en oemotståndlig längtan att röra vid henne.

Reste mig och gick fram till sängen och lade min kind mot hennes....där fanns åtminstone ingen slang.
Hörde en suck och kände att hon slappnade av.

Vet inte hur länge jag stod så....

De första åren följde jag henne tätt.

Sedan tog livet mig till en annan stad. Men inte längre bort än jag kunde se henne ganska ofta.

Vi kunde så småningom föra samtal.

Genom den kommunikatör /ungefär som en dataskärm med bokstäver som hon kunde bygga ord av genom ett "rör" i sin mun.

En av de allra sista gångerna jag fick förmånen att tillbringa ett par timmar med henne sa hon:
"Det är god utsikt när man kommit upp på berget...."
Orden förvånade mig - hon låg ju där hon låg...

Men jag insåg så småningom att hon hade en inre bergsbeklättring att göra..och det var det berget hon hade nått toppen på.

Hon levde inte så länge efter detta....
Men jag har burit minnet av henne som en av livets dyrbaraste gåvor - och orden har jag sagt många gånger till mig själv: "Det är god utsikt när man kommit upp på berget...." och de har hjälpt genom livets grålera och isvindar....så är hon ännu med mig....för alltid...

 

Stina

12 augusti 2017 22:00

Så sorgligt med din vän, men så fint du beskriver henne! / Stina

Kaela

13 augusti 2017 08:35

Ja det var sorgligt det som hände.

Men hon var en fantastisk person.

Ha en skön söndag Stina!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...