Direktlänk till inlägg 27 september 2017
Idag har jag gått en jättelång promenad.
Det blåser rejält.
Men solen skiner.
Gick ända till den adress (4 km bort och lika många hem...ja faktiskt nästan 5 km som )en av de första plats vi bodde på tillsammans som nygifta.
Det var länge sedan jag var där och jag har hört och sett bilder i tidningen på att man byggt upp ett helt nytt område.
Vilket dverkligen stämde.
Och en stor ICA KVantum affär.
Innan fanns en kioskliknande Konsum nära.
En enorm utveckling på inte så där förfärligt lång tid.
Men jag mötte ett par personer som kände igen mig.
Jag kände igen dem så småningom också- även om synen sviker.
Tyvärr är det ju så när man får en ögonsjukdom eller skada att det första som blir extra suddigt är ansikten.
Det kändes lite som ett besök i minnenas boning.
Jag såg väggarna som var skyddet då . runt familjen. Då fanns fortfarande två barn hemma.
Backen där vi tog kaffekorgen med oss vissa sommarsöndagar.
Det är livskvalité och ger mycket glädje att återvända en stund.
Extra glädje att få möta två som jag faktiskt inte sett på många år.
Kalle som blivit ensam sedan hans Astrid gått bort.
En fin stund tillsammans som gav mycket.
Så fint att få höra honom berätta om Astrids sista tid.Om deras avsked. Om hans saknad. Framför allt hans saknad efter hennes skratt...
Vi brukade småprata ibland hon och jag när vi möttes utanför huset eller på väg in eller ut.
Medan Kalle berättade tyckte jag nästan att jag kunde höra hennes smittande skratt bortifrån skogsbacken.....
^Tre härliga timmar och mycket frisk luft och mycket nostalgi!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|