Direktlänk till inlägg 3 oktober 2017
Det finns stunder man aldrig glömmer.
Det händer absolut ingenting, men detta "ingenting" fastnar ändå som ett slags eviga dansande solskensblixtar i minnet och hjärtat.
Känslan och smaken av stunden bär vi med oss från de stunderna som en ljus glädje, som ett glitttrande skratt i vårt hjärta.
Som en slags vaccination mot att förtvivla oavsett vad livet möter oss med.
Minnet av en sådan stund är ett minne av något vi ska vara oerhört rädda om.
En stund när allt stämde.
*Jag samlar på sådana stunder.
De ger livsmod när det kommer andra stunder.
Svåra stunder. Oroliga stunder. Smärtsamma.
De stunderna ville vi gärna vara utan.
Nu och då kommer en period i livet för de allra flesta av oss när vi möter svårigheter som tynger ner.
Det är bra - tror jag - att acceptera att det är tungt just nu...när de svåra dagarna kommer - , stanna i känslan, och respektera sig själv för att man har den och inse att också detta svåra har ett slut.
Även om den svårighet vi mött stannar kvar i vårt liv kommer det att bli bättre om vi har givit oss möjligheten att känna smärtan - vi kommer att få nya ljusa dagar - trots svårigheterna.
Vi lär oss hantera och leva med det som hänt.
I denna lärdom ingår också att tillåta de tunga dagarna.
Det ligger en läkedom i just detta att respektera sina egna känslor och reaktioner när livet visar avigsidan.
Klarar vi det - så kommer vi att få uppleva att det kommer dagar då vi ler igen.
Till och med dagar som kommer att skapa solskimmer i minnet.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|