Direktlänk till inlägg 9 november 2017
Att leva i nuet.
Få saker tror jag är så svåra.
Vi befinner oss betydligt oftare i minnesrummen i vårt inre eller i förhoppningarna eller rädslorna inför morgondagen än vi är just där vi är just nu.
Men egentligen borde inget vara enklare.
Nuet - idag - just denna minut - det innevarande ögonblicket, är alltid med dig var du än befinner dig.
Rätt ofta är det alldeles för många bitar i våra livspussel för att vi ska få ihop det.
Men - tänk om det går att lära sig att ibland stanna upp.
Att bestämma sig för att vara närvarande i det som sker runt omkring och inuti precis i stunden!
Jag vet att det går.
Men det kräver en uppmärksamhet som vi ibland har svårt att stilla oss nog för att kunna prestera.
Särskilt när stressen flåsar oss i nacken.
När vi står i den långa kön i affären och klockan springer och tiden minskar för varje gång minutvisaren hoppar fram.
Hur ska jag hinna?
Tänk om jag istället för att tänka så - istället tar ett djupt andetag och sedan lugnt andas ut.
Börjar iaktta människorna omkring mig.
Undrar vilka de är?
Vilket liv har de?
Vi har faktiskt läromästare idetta.
Börja titta på barnen.
Fyraåringen som plockar upp en sten med en lycklig min.
Speglar sig i vattenpölen.
Går plötsligt baklänges bara för att känna hur det känns.
Nu menar jag inte att vi bokstavligen ska börja bete oss som fyraåringar.
Men titta på dem - lär av deras nyfikenhet just i stunden - just där de är.
Stäng av autopiloten och bli människa.
Möt blicken hos de du möter på väg till jobbet.
Le mot alla eller bara rakt ut.
Är du inte glad innan så blir du - och du känner att du verkligen lever - att du verkligen är här och nu - på väg till jobbet - men det är om ett tag.
Just nu går du bara här på gatan och är lycklig!
Du lever bara en gång – den gången är nu!!
Just denna minuten.
Igår är redan historia och imorgon är en oviss dag som vi kanske når.
Men just här och nu kan du vara lycklig.
Någon som lärde mig massor om detta var den barnmorska jag hade då jag väntade min Rebecca!
Det var en komplicerad graviditet och jag var en så kallad riskmamma.
Ultraljudet var så nytt att det användes bara ibland.
Fanns inte just i min stad.
Men vid ett tillfälle när jag fått åka in med hotande missfall och ligger där på britsen och gråter kommer barnmorskan in med en liten apparat i handen: Hon säger: IVarken du eller jag vet hur det här slutar.
Men jag vet att du har en bebis i magen nu - för jag har hört det lilla babyhjärtat slå - och nu ska du få göra det också.
Hon satte apparaten mot min mage och plötsligt fylldes rummet av hjärtslag - mitt barns hjärtslag.
Detta tillfälle lärde mig massor.
Som har gjort mig till en fyraåring med aptit på tillvaron många gånger.
Och det är jag innerligt tacksam för.
Jag har fått så många härliga nu- stunder.....
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|