Direktlänk till inlägg 9 december 2017
Så har jag följt min älskade dotter till tåget som tagit henne låååångt söderut.
Kanske inte så långt med de kommunikationer vi har idag - men för långt för att bara ta ett par timmar tillsammans ibland.
Saknaden känns svår att klara av och tårarna vill gärna rinna.
Men det är också tacksamhetstårar över timmarna vi fått tillsammans.
Så dessa ord känns oerhört aktuella:
Mötas ock skiljas är livets gång
Skiljas ock mötas är hoppets sång
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl,
men vi hoppas att vi ses igjen.
Mötas ock skiljas är livets gång
Skiljas ock mötas är hoppets sång
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl,
Farväl, vi ses igen.
Det är ju så att det aldrig finns något löfte om att ses igen!
Men hoppets sång - den får vi suga på!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|