Direktlänk till inlägg 14 maj 2018
Det kom ett brev - eller rättare sagt ett mejl.
Från en läsare som tyckte att jag talade lite för mycket om tacksamhet.
Det kan självklart kännas så när livet visar avigsidan och snålblåsten viner och ingenting som skulle kunna uppmuntra sker.
Jag har full förståelse fär det!
Ja mer än så, jag har själv varit där - förstås.
Jag tror nog alla varit det under kortare eller l'ngre tid.
När sallting varit fört svårt och för tungt!
Nu på morgonen då jag läste mejlet kom tanken.
Man måste få möte något gott också - för att kunna känna tacksamhet.
Man kan ju aldrig någonsin befalla fram tacksamhet - varken från sig själv eller andra.
Inte ens insikten om hur viktig tacksamhetn är för att kunna klara en svår situation kan hjälpa oss att känna tacksamhet om vi inte får möta något som föder tacksamhet i oss..
Man måste få möta kärlek och omtanke - då svarar ens inre med tacksamhet - och så lyfts man upp ur depressionens och självmedömkans träsk.
Så oerhört viktigt att vi möter alla med omsorg, med vänlighet och kärlek.
Vi vet ju inte alls vad den person vi möter går igenom just nu!
Vi kan få bli medarbetare till att skapa under genom att möta även "igelkottsmänniskan" med kärlek och omtanke.
Tankar av tacksamhet lyfter oss.
Ger ny bäring åt en situation som vi nyss såg som hopplös.
Acvsutar dessa spridda tnaker om något mycket viktigt med ett klokt ord!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|