Var fjärde vecka tillbringar min svärmor munera på ett boende.

Tre veckor vårdas hon däremellan hemma av sin man, min svärfar.

Men för att han ska orka - han är verkligen inte purung själv - har detta arrangemang uppstått.

Egentligen erbjöda hon två veckor - men det ville inte svärfar. Han vill vara tillsammans med henne så mycket det bara går . Men han har äntligen insett att han behöver en andningspaus.Och tar emot placeringen av henne på ett boende en vecka varje månad.

Däremot tillbringar han varje dag även då - i hennes sällskap. Han åker och hälsar på henne.

De har ett lååångt äktenskap bakom sig tillsammans.
Och de tu har nog verkligen blivit ett. 

Som man säger vid vigseln.

Då är det ännu långt dit...att bli ett tar tid ... men det börjar kanske där i de flesta fall.

En strävsam kärlek som imponerar!

Det är ingen liten grupp - anhörigvårdarna - en miljon personer - vårdar en familjemedlem eller nära vän varje dag.

DEssa fantastiska hjältar är faktiskt guld värda - både för den de vårdar men också för samhällsekonomin.

Cirka 181 miljarder svenska kronor spar anhörigvårdarna åt  samhället.

Det är ingen liten insats de gör!Vi har ju fått en anhörigdag i Sverige, men vi skulle behöva lyfta upp dessa vardagshjältar betydligt oftare än en enda dag varje å.

Alla som känner någon kan göra en insats genom att besöka ibland.

Jag har mött många anhörigvårdare som blivit lika isolerade som den de vårdar.

Tio timmar per månad har de rätt till avlastning för att själva kunna besöka tandläkare, läkare, frisör....

Ofta räcker de här timmarna inte till och har de de ingen vän som kan byta av dem får de betala för att få hjälp av någon från hemtjänsten som ersätter dem hos den sjuke.

Hur tycker du att vi ska uppmuntra och lyfta upp denna grupp hjältar!

Jag tror att jag talar för de allra flesta av oss när jag säger att vårt mest grundläggande behov är behovet av TRYGGHET.

Att vi känner oss säkra i det område där vi bor. Att vi känner oss säkra när vi rör oss på gatan.

Så behöver vi VISSHET om att vi vet att det kommer att stå mat på bordet (eller att vi har mat att sätta fram) även till nästa mål.

Att vi har en självklar tillhörighet i den familj vi bori  ger oss också den visshet vi behöver för att kunna känna oss säkra och trygga.

Så har vi vårt behov av BEKRÄFTELSE,

Att vi blir sedda och får veta att vi duger. Kanske till och med att vi är bra.

Om vi inte får det basala bekräftelsebehovet tillfredsställt finns det en risk att hela vårt liv blir ett jagande efer bekräftelse.

På den vägen kan man inte utveckla några normala relationer.
Människor är ju inte vänner - de är några dem bekräftelsesökande tävlar emot.

Jag känner en kvinna som har det så.

Hon börjar närma sig slutet av sitt liv men kämpar ändå stenhårt för att alltid vara den duktigaste, den vackraste och den mest fantastiska människan på jorden.
Jag tycker så otroligt synd om henne.
Det finns inget av tryggt tillbakalutande i hennes tillvaro.
Varje dag, varje möte med en annan människa är en kamp.

Jag tror vi alla känner någon som är precis så.

Det jag vill säga med de här raderna - lika mycket till mig själv som till till dig.
Sluta förargas över dessa medmänniskor som för denna ständiga och hårda kamp.

De är inte elaka. 
De är snarare olyckliga.

Kanske blev de aldrig sedda som barn och sedan har ingen vågat stoppa dem och prata med dem om detta.

I min bekants fall känns det lite för sent att starta ett sådant samtal.

Men om den du tänker på är mera mitt i livet kanske du vågar ta ett samtal där du bygger plattformen för mötet med denna person genom att berätta hur fantastisk personen är. 
För det är hon eller han!

Fantastisk!

Men den fick aldrig veta det under sina mest formbara år - och så gick det som det gick!

Fotografiet lånat här

De sista dagarna har det pågått en offentlig avrättning i Sverige!

Hur vågar jag säga så.

Vi har väl inga offentliga avrättningar.?

Inga avrättningar alls över huvud taget.

Det stämmer  - om man avser fysiska avrättningar.

Men det som skett i Moderaterna är inget annat än en slags avrättning och har berört mig och många med mig riktigt ordentligt illa.

Det gäller bara att hoppas att Anna - den avgående moderatledaren  - är så stark  att hon inte går alltför brusten, bruten  och sönderslagen som människa ur denna förföljelse.

Jag kan inte bedöma hur duktig eller inte duktig hon är som partiledare.

Men vad jag vet valdes hon för en period och det har inte varit några skandaler runt henne.

Även om hon gjort mindre lyckade val ibland.

Det kan jag förstå att man tycker.

Men - jag tror att Moderaterna förlorar mera på den offentliga process som mest av allt liknar en avrättning av en persons kunnande, omdöme och vilja - än vad de skulle gjort om hon fått sitta kvar den tid hon valts för!

Jag har hört en hel del säga att de aldrig kommer att rösta på Moderaterna efter detta...till och med hört moderater som säger att de kommer att rösta på annat parti nästa höst.

Även i politken - mot politikerna - måste det finnas en viss omsorg och hänsyn!
Vem vågar annars ställa tid och krafter till förfogande för att bli en av dem som leder landet?

löv  

Gick en långpromenad igår.

Underbart skönt. Lagom varmt och lagom mycket vind!

Plötsligt upptäcker jag att trottoaren där jag går är ganska fylld av gula löv.....vi ser det inte på träden ännu - men vi ser det på de löv som släpper taget och ligger där med sitt budskap om att sommaren går mot sitt slut.

Kanske behöver vi påminna oss om att det viktigaste inte är vädret!

Det är att vi har varandra....

Du som inte läst om alla fantastiska människor och möten i min bok "Ord och visor ur en frivilligsamordnares visor"

Köp den - den värmer inför hösten.

Föutom att du kan köpa den här kan du be din bokhandlare ta hem den. Eller hör efter om den finns på ditt bibliotek!

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=no&search_word=ord+och+verser+ur+en+frivilligsamordnares+dagbok

På Adlibris hittar du den här: 

http://www.adlibris.com/se/sok?q=ord+och+verser+ur+en+frivilligsamordnares+dagbok

Du som inte läst om alla fantastiska människor och möten i min bok "Ord och visor ur en frivilligsamordnares visor"

Köp den - den värmer inför hösten.

Bild lånad av google

Det goda vi gör, det kommer alltid tillbaka till oss i någon form.

Oftast jyst så som vi behöver och just då vi behöver.

Har ofta sett att det är så under alla år jag arbetat som frivilligsamordnare- eller volontärsamordnare som en del säger.

Givetvis blev jag väldigt berörd av denna artikel.

Den berättar om hur en liten rännil av godhet sväller ut till en hel flod .

Och det är verkligen inget undantag som sagt.

Snarare är det faktiskt en regel!

Så låt oss så alla goda frön vi har - i form av tid för en annan människa, lyssna , vara där.

Le mot någon som ser ledsen ut.

Visst är jag tjatig.

Ja jag vet det!

Men när man som jag sett vardagsunder och mirakel var och varannan dag under många år så vill man dela med sig av insikten det gett!

Nu önskar jag dig en fin tisdag.

Själv ska jag på medlemsmöte och varm korv stund i den förening för funktionshinder där jag fått en ny uppgift i livet! Sedan hem till tre barnbarn med föräldrar som tillbringar dagen på Kolmårdens djurpark.

Middag tillsammans innan ett barn med mor tar tåget hem till Stockholm!

DU är det bästa som kan hända en annan människa med behov!

Just nu är det så vackert ute att det nästan gör ont.

Buskarna har blommat över men här och där hittar man vackra blommor - som står där och lyser och ger oss glädje.

På promenaden i parken alldeles intill, faktiskt bara ett stenkast fylldes jag av en otrolig tacksamhet över att vi som flyttade från huset vid skogens rand till ett höghus hade en park just bredvid.

Tacksamheten i mig flödade!

I kväll är ja riktigt trött.

Vissa dagar är tunga.

En sådan dag har det varit idag!

Ett telefonsamtal - någon finns inte mera.

Någon som jag en gång stod nära......

Minnena flödade över mig. Och trots att vi inte setts så ofta på grund av långt geografiskt avstånd under många år bakåt kände jag tomheten breda ut sig.

Just nu är jag trött - många minnen- många tårar...och mycket tacksamhet!

Tacksamhet över att ha fått ha denna fantastiska människa i mitt liv!

Avslutar med dessa sanna starka och vackra ord:

"Jag har varit med om dig.

Jag kan aldrig förlora dig."

Jacques Werup