En tisdagkväll på Frivilligcentralen.

Först extra årsmöte för att få in en ny orförande.

En härlig kkvinna som kom som  frivillig/volont'r medan jag arbetade som samordnare.

Kändes trygt att lämna över styrelserodret i hennes hand.

Så sommarfest - men hjärtlig prat och bubbel och underhållning a av "Västarna" från Västerås.

Allt medan sill och  potatis och så småningom kaffe och tårta, som bakats av nya samordnaren Lisa, avnjöts!

En man och en kvinna som båda passerat 80 år sjööng gamla klassiska pärlort.

Köärde hem ett par underbara seniorer gjorde min man och jag som avslutning.

Nu kommer tröttheten krypande och det är dags att säga hejdå till en alldeles vanlig ovanlig tisdag!

Önslar DIG en god natt!

           




Att vara människa på jorden kan ju se väldigt olika ut 


Det  finns de som går genom livet utan att någonsin få äta sig mätta - utan att få gå i skolan och ännu 

nnu mindre få en utbildning  på någon högskola - det finns de som aldrig fått delta i ett demolratiskt val och inte uttrycka sin åsikt på annat s'tt.

Inte iSverige - men i andra länder.

Och vad är det som gav oss turlotten att födas i Sverige.

Viss finns det saker som inte är så bra eller så rättvisa i Sverige också.

Beroende på var vi bor i vårt land får vi till exempel olika hälso och sjukvård.

Det kan faktiskt vara så illa att om man bor i Norrköping har både syncentral och hjälpmedelcentralen lagts ner i Norrköping

För att Östgötaregionen ska spara pengar.

Det ger en oerhört orättvis service. till funktionshindrarde

Östergötland

Linköpingssborna har full service i sin egen stad.

Norrköpingsborna ska kämpa för att ta sig till grannstaden.

Punka på ett rullstolshjul kan betyda 1- 2 veckors "husarrest" för den som är beroende av sin rullstol för att komma ut.
Den som är synskadad och inte har annat funktionshinder får i princip inte färdtjänst.

Och kan inte åka kommunalt på egen hand eftersom man bara kan röra sig  självständigtär man hittat - och inte kan läsa gatuslyltar och kanske inte   ser att klara  det automatiska betalsystemet på tåget.

Slutsats: Dålig hjälp för den som bor i Norrköping.

Det här är tråkigt och det 'r något som jag och många Norrköpingsbor med mig vill 'ndra på-

Men livet är ändå trots regonens orättvisa agerande- en fantastisk gåva!
Att glädjas över ioch k'nna tacksamhet för!

Så otroligt mycket vilja det finns att få göra skillnad.

Det uträttas otroligt mycket för att se till att andra får det bättre i vårt land.

Helt ideellt.

Häromdagen åt jag lunch med fyra frivilliga.

Vi går ut tillsammans gör lunch ungefär var tredke månad - dessa frivilliga som jag lä'rde k'änna och registrerade under min tud på Frivilligcentralen.

Att häöra dem bubbla över av glädje över att få möta och glädja andra människor lyfter verklihen både tanke och glädje!

'

Att göra skillnad.

Att se det större perspektivet,  i de små händelserna-

Villken glädke.

Jag är absolut överygad om att det ger minst lika mycket glädje att göra en ideell insats som att vara mottagare av den.

Se de stora utmaningarna i samhället idag och få möjligheten att göra något åt det!.

Kanske den mest sanna glädje som finns!

Det  här med "speciella dagar" - julafton, födelsedagar - och eller som idag Nationaldagen gör att tankarna vandrar tillbaka ett år.

Vi kanske undrar vad vi gjorde idag för ett  år sedan  - eller vad som h'ny under året som g¨ått.

Idag har varit en tung dag för mig!

Jag ser hur mycket mera av min syn jag förlorat under året som gått.

För ett år sedan gjorde jag "Grattisinlägget" som jag gör här varje dag på en kvart....tjugo minuter.
Idag tar det upp till två timmar!

Att förlora självklara saler ekker funktioner är inget vi bara accterar!

Det gör oerhört ont!

Det tänder oron för vad som h'änt om ytterligare ett år?

Just idag är det tungt!

Imorgon går det igen!

Genom  livet har vi mött en hel del människor, både du  och jag!
'En del har stannat kvar inom oss - och ibland dyker de fram.

Jag tror det framför allt är människor som vi lärt oss något igenom som vi bär med oss i årtionen, ja kanske hela livet.

Inte så att vi varje dag tänker på dem.
Det kan gå långa tider emellan dessa inre möten med någon vi mötte en gång äger rum.

Idag fick jag oförmodat minnesbilden av en kvinna som jag lärde känna på en tillfällig arbetsplats i tidig ungdom.

Jag minns inte l'ngre hennes namn
Men jag minns henne tydligt.

Hon städade på denna arbetsplats.
Jag märrkte att folk ansåg hennegrinig och tvär.
Och det var hon absolut.
Ingen sa till henne när det var kaffedags.
Vilket jag gjorde en dag (och insåg smabbt att det inte var populärt bland de övriga)
Jag tror dock att det blev en dörröppnare i min kontakt med henne.

Efter dagens arbete stötte jag på henne då hon tog loss sin cykel.
Hon stannade och undrade om jag var på väg hem.
Ja visst svarade jag. 
Har du tid en stund kom nästa fråga.
I nästa stund satt vi båda på en bänk,

Hon började berätta om att hon nu hade tre timmar som hon skulle hem och se till att de t fick middag och gjorde sina läxor innam hon skyndade vidare till kontorsstädning som skulle pågå till klockan ett på natten.
Klockan sju nästa morgon skulle hon sedan vara tillbaka på vårtgemensama arbetsplats.
Så såg hehhes dygn ut.
Ett städ hade hon också på lördagen men söndagen var fri till hemmajobb och umämge med de tre barnen.

Hennes man hade övergivit henne för en ennan kvinna då hon väntade det tredje barnet.
Utan utbildning som hon var fick hon ta de jobb hpon kunde få.
Oftast städning.
Inte märkligt att hon kunde bete sig buttert. 
Hon måste alltid varit dödstrött.

Det var min första lektion i att det alltid finns en anledning till att människor kanske är tvära och lite argsinta.

Jag är innerligt tacksam för henne och kan bara hoppas att det gick bra för hennes  barn och att  hon själv fått del av lite livsglädje.

Efter fyra härliga dagar är jag och mannen i mitt liv hemma igen -  efter att haft den underbara förmånen att tillbrina intensiva dagar .

Tillsammans med "Syskonbandet"- en kristen förening för synskadade
En glädje en att få träffa en hel massa andra personer med olika former av synnedsättning.

Det ger så otroligt mycket mera än jag kan uttrycka i ord!

Gemenskap och en hel hop med nya tankar.

Att få höra åom andras erfarenheter.

Hur klarar man sig om man är helt blind?

Tacksam! 
Överväldigad av allaunderbar kärlek och omsorg som vi  mött!

Tollare folkhögskola var den härliga plats där vi möttes.

Vackert vid havet  - för de som kunde se det - sol som alla kunde njuta av - och mat som likaså alla kunde uppskatta!

Bilden lånad från google

Bilden lånad 

En underbar utsikt har man när man äter söndagslunch på Oskarshälld restaurang och catering o Kolmården.

Med god mat på tallriken och Bråviken som breder ut sig när man lyd´fter blicken är det en fantastisk upplevelse.
Om du någon gång visats i Norrköping/Kolmården och solen skiner - missa inte en lunch eller en kopp kaffe på Oskarshäll.

Det är inte alldeles säkert att du har s¨dan tur som vi hade idag - då goda vänner överraskande dök upp.

Men även utan glada och oväntade överraskningar är det en upplevelse att besöka Oskarshäll